Fortsätt till huvudinnehåll

Utmattning...

Har insett ett och annat.. Hjärtklappning... svårt att andas (känns som att andas genom ett sugrör, astmaliknande)... trötthet... irritation... uppgivenhet... känslig för ljud och ljus... skallebank (näst intill migrän)... minnesvårigheter (jag vet inte var jag lagt saker med mera)... Blev uppringd av  Jourläkare efter att jag sökt läkare på tfn sedan förra veckan... pratade länge och det som han kom fram till är utmattning... han sa att jag måste förändra mitt liv ngt... se över vad som är viktigt och vad som inte är viktigt... viktigt med sömn och rutiner för hälsan... o sedan ville han att jag skulle boka tid hos honom så att vi  skulle kunna ses för vidare undersökning och provtagning.

Lite som jag själv befarat men har slagit ifrån mig med.... även om jag inte tycker att jag har haft så mycket att göra i sig så är det i sig en stress.....
Jag har 4 barn + bonus barnen... alla ska få sin tid... och sedan har det varit skolan som gör sitt (även om jag kan tycka att det inte är så betungande alla ggr men jag har haft en del tentor som skrevs), Jag har jobbat fram till den 17 juni då min tjänst upphörde för att hon som jag arbetar för kom tillbaka och jag fick då jobba som vikarie. Som vikarie arbetade jag sedan fram till och med vecka 27 o har sedan dess varit ofrivilligt ledigt då någon satt mig som ledig på schemat. Jag som inte får A-kassa heller då jag är i studier och det anses att jag ska jobba hela sommaren om jag studerar för att kunna få pengar. Måste säga att systemet är helt fel i detta läge. Så nu har jag ingen som helst inkomst till jag eventuellt får jobb igen. Det är inte lätt att försörja en helfamilj på en lön och familjen består av 4 barn , 4 tonåringar och två vuxna. Vem skulle inte bli stressad av det??? Dr och jag pratade om vad som skett i mitt liv tidigare om det hänt ngt traumatiskt.... och min syster kom upp.... ngt som jag känner mycket för...ledsen... frustration med mera. Han trodde att det i sammantaget med annat kunde ha sin del i av hur jag känner mig. Ett annat stressmoment är elektronik.... han tycket att jag skulle ta dagar utan att kolla malien... vara ute på nätet.... och även lägga bort telefonen mera.... Ngt som jag verkligen ska ta till mig... för visst kan det bli lite mycket med att vara kontaktbar och tillgänglig hela tiden....

Mitt liv idag blir att ta en dag i taget och njuta av den semester som jag har framför mig. Jag ska skaffa mig rutiner för mat och motion och bara göra ingenting. Ska som Dr sa... jag ska ta dagen som den kommer och se till att jag får den sömn jag behöver. sömn läker mer än man tror... även om jag inte känner mig utvilad efter att jag sovit.

Hösten blir att prioritera mera om vad som är viktigt och inte ta till mig för mycket.... måste lära mig att säga nej..... hösten ska komma i ny anda.... ett måste för att kunna överleva och kunna vara närvarande.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......