Fortsätt till huvudinnehåll

Ngaan sop

Thailändare begraver oftast inte de döda utan de kremeras istället. 
När den döde precis lämnat jordelivet påbörjar det Thailändarna kallar "Ngaan sop" (likceremoni?).

Anhörig familj skaffar kista man lägger den döde i, tillsammans med finkläder och personliga saker och sätter upp kistan till allmän beskådning. Ofta med en bild på den döde framför kistan.
Sedan påbörjas en orgie i mat och dryck som ofta varar i flera dagar. 

Hur länge festen varar beror på när närmsta "lämpliga" dag för kremering infinner sig. Ibland kan det vara dagen efter frånfälle varpå festen blir kort. 

Munkar från det lokala "Wat"-et kommer förbi och ber (tam bon) tillsammans med besökare varje dag. 
Alla som vill får komma och mat och dryck är gratis och bekostas av den dödes anhöriga.
Eftersom det kan dra ut på tiden så riskerar dessa ceremonier att bli dyra. Speciellt då det är en omtyckt person som gått bort och det handlar om många dagar. För att bidra till kostnaderna är det därför brukligt att besökare ger penga gåvor så som andra skrev. De som inte har pengar kan skänka ris eller annat värdefullt istället.

På kvällarna kör man musik och kan även dansa.

När dagen för kremering kommer samlas alla på den ceremoniella platsen (oftast i hemmet hos den bortgångne). 
Kistan förs sedan till kremeringsplatsen (oftast ett lokalt wat) i en gående procession varpå bortgångne  i kista bränns. Askan sparas i en urna som de anhöriga tar med sig hem.

För en vecka sedan ville livet något annat med en ung mans kropp. Han blev 25 år. Till följd av en mycket traumatiks bil-motorcykel olycka togs han ifrån detta jordeliv. 
Har träffat honom ett par gånger här i Thailand tidigare. Han är son till en man som har ett stort företag här i byn jag bor nu i ( Laem Mae Phim).
För någon dag sedan kunde jag närvara vid hans kista tillsammans med hans vänner och famil. En mycket vackert tillställning av heder vördnad. 
Blommor var det kring hans kista i mångfald. Musiken som spelades var hans favorit. Det serverades mat vid ett podie till hans ära. Familj och vänner åt tillsammans. Vid 20:00 på kvällen var det en ceremoni  i hans minne och ära för livet och det som komma skall.

Jag visade min vördnad och omtanke till familjen för att jag träffat honom tidigare men även dom representant för skolan ESS (Eastern Swedish School). 

Idag ska jag följa honom till templet en sistagång, tillsammans med hans familj och vänner. Kremeringen.
 








Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...
Skicka en kommentar
Läs mer

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....
Skicka en kommentar
Läs mer

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...
Skicka en kommentar
Läs mer