Fortsätt till huvudinnehåll

Ingen annan kan göra det....

❄️Konditionen för det inre....

För en tid sedan gick jag fullständigt in i väggen... Så fullständigt att jag förlorade känsel i mina armar och förlorade hörseln kortvarigt... Detta pågick under månader....  Detta kom smygande in i mitt liv med 8 barn i hemmet... Studier... Arbete... Projekt... Familjelivet... Vänner... Fritidsaktiviteter.... Inre och yttre krav ställda av mig själv och av min omgivningen....men verkligen framförallt mina egna krav.... Och detta pågick även en tid in i det faktiska ultimatumet av min väggkonfrontstion.... Mitt liv vändes helt upp och ned.... Knöt mig som en boll... Tårarna flödade... Paniken inföll sig i attacker... Tankarna var skrämmande och mörka... Jag slöt mig i min inre atombomb... En bomb som bara väntade på att få explodera..... Livrädd för vad andra kring mig skulle tänka och tycka..... Livrädd att blotta mig.... 
Jag påbörjade samtal i KBT, självkänsla, självrespekt med en underbar kvinna via Vårdcentralen... Kom in som ett vrak som bara stod och skakade...grät...och hade en sån otrolig ångest... Karin som hon heter mötte mig i korridoren och visade mig vägen in till sitt rum.... Hennes röst var lugnande... Jag grät och hon lät mig göra det... Vi bokade ny tid och många tårar föll vid varje samtal... Samtal som till en början var varje dag... Som mynnades ut till en i veckan... Med Karin's hjälp så gjordes en tidslinje av mitt liv med händelser....händelser sedan jag var ett litet barn... Roliga och tragiska händelser.... Händelser som man kunde tycka kanske inte skulle kunna påverka något... Men som visade sig visst haft en påverkan i mitt liv både på det negativa planet och det positiva planet.

Vi tränar ofta vår kondition och tänker på vårt yttre... Hur vi ser ut... Och där med glömmer hur man är på insidan.... Här är det viktigt att hitta balansen i livet och ha en inrekondition. Och ta ansvar för det inre... Stress skadar mer än man tror.... 
Andas... stanna upp... Observera... Inhämta energi.... Lyssna till sin inre röst... Vägledas av sig själv... Våga ta steg... Våga guidas av det inre... Lita på sin instinkt... Sin magkänsla....

Alla är vi olika men lika värda och alla är unika. Att vara betydelsefull för den man är  och inte bara för det man gör eller kan. 
Ens bästa vän i livet är en själv "JAG". Acceptera sig själv för den man är att se sig själv som den viktigaste personen i ens eget liv och behandla sig själv därefter. Inrekondition!!!

Jag varvar ner med böcker, stranden, vänner, familjen, lyssnar till min inre röst, tillåter mig att bara vara... Vara ärlig mot mig själv... Försöker hitta de små guldkornen som berikar mitt inre... Som får mig att växa i själen... 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...