Fortsätt till huvudinnehåll

Ingen annan kan göra det....

❄️Konditionen för det inre....

För en tid sedan gick jag fullständigt in i väggen... Så fullständigt att jag förlorade känsel i mina armar och förlorade hörseln kortvarigt... Detta pågick under månader....  Detta kom smygande in i mitt liv med 8 barn i hemmet... Studier... Arbete... Projekt... Familjelivet... Vänner... Fritidsaktiviteter.... Inre och yttre krav ställda av mig själv och av min omgivningen....men verkligen framförallt mina egna krav.... Och detta pågick även en tid in i det faktiska ultimatumet av min väggkonfrontstion.... Mitt liv vändes helt upp och ned.... Knöt mig som en boll... Tårarna flödade... Paniken inföll sig i attacker... Tankarna var skrämmande och mörka... Jag slöt mig i min inre atombomb... En bomb som bara väntade på att få explodera..... Livrädd för vad andra kring mig skulle tänka och tycka..... Livrädd att blotta mig.... 
Jag påbörjade samtal i KBT, självkänsla, självrespekt med en underbar kvinna via Vårdcentralen... Kom in som ett vrak som bara stod och skakade...grät...och hade en sån otrolig ångest... Karin som hon heter mötte mig i korridoren och visade mig vägen in till sitt rum.... Hennes röst var lugnande... Jag grät och hon lät mig göra det... Vi bokade ny tid och många tårar föll vid varje samtal... Samtal som till en början var varje dag... Som mynnades ut till en i veckan... Med Karin's hjälp så gjordes en tidslinje av mitt liv med händelser....händelser sedan jag var ett litet barn... Roliga och tragiska händelser.... Händelser som man kunde tycka kanske inte skulle kunna påverka något... Men som visade sig visst haft en påverkan i mitt liv både på det negativa planet och det positiva planet.

Vi tränar ofta vår kondition och tänker på vårt yttre... Hur vi ser ut... Och där med glömmer hur man är på insidan.... Här är det viktigt att hitta balansen i livet och ha en inrekondition. Och ta ansvar för det inre... Stress skadar mer än man tror.... 
Andas... stanna upp... Observera... Inhämta energi.... Lyssna till sin inre röst... Vägledas av sig själv... Våga ta steg... Våga guidas av det inre... Lita på sin instinkt... Sin magkänsla....

Alla är vi olika men lika värda och alla är unika. Att vara betydelsefull för den man är  och inte bara för det man gör eller kan. 
Ens bästa vän i livet är en själv "JAG". Acceptera sig själv för den man är att se sig själv som den viktigaste personen i ens eget liv och behandla sig själv därefter. Inrekondition!!!

Jag varvar ner med böcker, stranden, vänner, familjen, lyssnar till min inre röst, tillåter mig att bara vara... Vara ärlig mot mig själv... Försöker hitta de små guldkornen som berikar mitt inre... Som får mig att växa i själen... 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......