Fortsätt till huvudinnehåll

Jag kan och jag vågar

Rädsla är en känsla som man känner vid hot eller riskfyllda situationer..... både äkta och inbillade. En rädsla är en upplevelse eller kan vara en erfarenhet som inom sig fastnat på ett känsloplan. 
Jag skriver ned Mina rädslor hur jag upplever dem.  Att skriva listor är användbart för att tydliggöra det jag vill förändra. 
Det jag upplever är att det som beskrivs är för för att kunna bearbetas.... Varje ny punkt pålistan är en möjlig lösning. Att våga konfrontera sina rädslor är att våga ta steget för sig själv.

En av mina rädslor är att våga vara ensam... Ensam i huset... Ensam genom skogen... Ensam i mörkret... Jag hatar verkligen mörkret... Men på samma gång ser jag med förtjusning skönheten med att bara vara i det lugna det tysta och i den mörka natten...
Jag är i Thailand... Bor i ett stooooort hus.... Det blir mörkt tidigt, redan klockan halv sju och då blir det svart. Jag bor här ensam... Men jag fixar det.... 

Men vad är jag rädd för??? Varför blir jag rädd??? Vad kan hända??? 
Idag vågar jag långt mycket mera än det jag gjort tidigare... Måste säga att jag är rätt stolt över mig själv och jag är imponerad av mig själv.

JAG KAN OCH JAG VÅGAR.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...