Fortsätt till huvudinnehåll

Reportage... SN

Texten i SN idag 

Hon startade en skola i Thailand
En livskris fick henne att stanna upp och tänka om. Då visste hon inte hur nära vägen till Thailand var, och att den skulle leda till en egen skola på Thailands östkust. Möt Eva Myrheim, som SN når på en svajig videolänk i Laem Mae Phim.

Livet flög på i full takt för Eva Myrheim, 45. I huset utanför Björnlunda fanns mannen, barnen och fosterbarn och jobbet varvades med en aktiv fritid, tills hon en dag gick in i väggen. Utbrändheten följdes av en skilsmässa och Eva letade efter en förändring.
-I det läget orkade inte min kropp längre.
I en jobbannons såg hon att en svensk skola i Thailand sökte folk. Hon sökte jobbet och fick napp. Våren 2013 satte hon sig på planet och en ny resa i livet tog sin början.
Svenskskolan och utlandslivet visade sig vara precis det hon letat efter och efter en snabb hemresa för att packa ihop sitt sörmländska liv åkte hon tillbaka. Efter två år på skolan dök en ny chans upp och Eva startade sin egen skola, Alfa Education, där hon nu är delägare och rektor.
Skolan är inrymd på ett hotellområde med pool på taket, en ekologisk trädgård med frigående djur och femtio meter till stranden.
-Vi lever verkligen mitt i naturen. Barnen får uppleva en idyll som är helt otrolig.
Den lilla skolan kan ta emot elever från förskolan och upp till nian. Några barn har bott i Thailand i hela sitt liv, andra är där bara under några veckor, när familjen semestrar i landet. Undervisningen följer den svenska läroplanen och eleverna kollar på Lilla aktuellt och läser Lasse-Maja, för att följa med i vad som händer borta i Norden. Men det är inte alltid bara att sätta på datorn hur som helst när elektricitet och uppkoppling krånglar.
-Man kan säga att allt inte alltid är lika enkelt som det är i Sverige. Många saker tar vi för givet och kommer man till ett land som detta så sätts man på prov för att lösa uppgiften på bästa sätt, säger Eva. 
Hon hade rest runt till typiska semesterorter som Phuket, Phi phi, Koh Lanta och Krabi redan innan flytten, så hon visste att hon trivdes i landet. Men i Laem Mae Phim där hon nu bor är det mindre turism och fler barnfamiljer. Det finns flera svenskområden i byn som leder till kulturella möten.
-Det finns många thailändska barn i området att leka och spela fotboll med. De är väldigt hjärtliga, välkomnande och hjälpsamma här.
Under lediga stunder tillbringar hon gärna tiden på stranden eller på ett kafé. Och det blir många videosamtal till yngsta dottern som varvar sin tid med klasskompisarna i Nyköping med spännande vistelser på mammas skola i Thailand.
-Pussel är lite av vad det just är med att bo och leva i Thailand och att ha sin familj kvar i Sverige. Livet är ett evigt pussel, vissa bitar passar och andra inte och vissa bitar passar bättre längre fram i sitt pusslande.

FAKTA
Ålder: 45 år
Familj: Fyra barn, 10, 20, 24 och 25 år. Ett barnbarn.
Yrke: Rektor och förskolechef
Uppväxt: I Nordnorge, men kom till Sverige som femåring och har bott i och omkring Nyköping hela uppväxten.
Bor: I Thailand.
Intressen: Familjen, att dansa, läsa böcker och bara vara


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......