Fortsätt till huvudinnehåll

Reportage... SN

Texten i SN idag 

Hon startade en skola i Thailand
En livskris fick henne att stanna upp och tänka om. Då visste hon inte hur nära vägen till Thailand var, och att den skulle leda till en egen skola på Thailands östkust. Möt Eva Myrheim, som SN når på en svajig videolänk i Laem Mae Phim.

Livet flög på i full takt för Eva Myrheim, 45. I huset utanför Björnlunda fanns mannen, barnen och fosterbarn och jobbet varvades med en aktiv fritid, tills hon en dag gick in i väggen. Utbrändheten följdes av en skilsmässa och Eva letade efter en förändring.
-I det läget orkade inte min kropp längre.
I en jobbannons såg hon att en svensk skola i Thailand sökte folk. Hon sökte jobbet och fick napp. Våren 2013 satte hon sig på planet och en ny resa i livet tog sin början.
Svenskskolan och utlandslivet visade sig vara precis det hon letat efter och efter en snabb hemresa för att packa ihop sitt sörmländska liv åkte hon tillbaka. Efter två år på skolan dök en ny chans upp och Eva startade sin egen skola, Alfa Education, där hon nu är delägare och rektor.
Skolan är inrymd på ett hotellområde med pool på taket, en ekologisk trädgård med frigående djur och femtio meter till stranden.
-Vi lever verkligen mitt i naturen. Barnen får uppleva en idyll som är helt otrolig.
Den lilla skolan kan ta emot elever från förskolan och upp till nian. Några barn har bott i Thailand i hela sitt liv, andra är där bara under några veckor, när familjen semestrar i landet. Undervisningen följer den svenska läroplanen och eleverna kollar på Lilla aktuellt och läser Lasse-Maja, för att följa med i vad som händer borta i Norden. Men det är inte alltid bara att sätta på datorn hur som helst när elektricitet och uppkoppling krånglar.
-Man kan säga att allt inte alltid är lika enkelt som det är i Sverige. Många saker tar vi för givet och kommer man till ett land som detta så sätts man på prov för att lösa uppgiften på bästa sätt, säger Eva. 
Hon hade rest runt till typiska semesterorter som Phuket, Phi phi, Koh Lanta och Krabi redan innan flytten, så hon visste att hon trivdes i landet. Men i Laem Mae Phim där hon nu bor är det mindre turism och fler barnfamiljer. Det finns flera svenskområden i byn som leder till kulturella möten.
-Det finns många thailändska barn i området att leka och spela fotboll med. De är väldigt hjärtliga, välkomnande och hjälpsamma här.
Under lediga stunder tillbringar hon gärna tiden på stranden eller på ett kafé. Och det blir många videosamtal till yngsta dottern som varvar sin tid med klasskompisarna i Nyköping med spännande vistelser på mammas skola i Thailand.
-Pussel är lite av vad det just är med att bo och leva i Thailand och att ha sin familj kvar i Sverige. Livet är ett evigt pussel, vissa bitar passar och andra inte och vissa bitar passar bättre längre fram i sitt pusslande.

FAKTA
Ålder: 45 år
Familj: Fyra barn, 10, 20, 24 och 25 år. Ett barnbarn.
Yrke: Rektor och förskolechef
Uppväxt: I Nordnorge, men kom till Sverige som femåring och har bott i och omkring Nyköping hela uppväxten.
Bor: I Thailand.
Intressen: Familjen, att dansa, läsa böcker och bara vara


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...