Fortsätt till huvudinnehåll

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare.
Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter.
Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor.

Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsatt kontakt med många av dem i framtiden)
Nytt jobb igen på en liten skola på landet... blev lovad fortsatt tjänst och högre lön.... Kan säga att inget infriades.... Här Jobbade jag i dryga 3 månader (nästan 4). Till en början var det bra då man ser till personalen men sedan.... ja vad ska man säga.... Mobbning på högnivå mellan personalen... ledning (rektor) som hade en skev och nedvärderande attityd mot personalen i eget syfte för att höja sig själv. En rektor som på någotvis ansåg sig ha rätten att sätta stämplar, diagnoser på personalen och säga sin mening om hur hon tyckte alla var eller på något annatvis som gjorde att man kände sig mindrevärdig. Eleverna jag fick var goa och utmanande men tillsammans hittade vi verktygen att nå kunskap och lärande (saknar verkligen alla och en var)
Dagen då jag slutade där stod en tidigare kollega utanför med banderoll med texten "Äntligen fri". Och ja jag var fri fri från förakt och utsatthet. (Slutade på skolan då dessa elever slutade årskursen och att de skulle vidare mot nya skolor).

Sökte ett gäng nya jobb och kom på en del intervjuer. 
Hamnade där jag är nu. WOW vad jag trivs med mina nya kollegor... skratt... samarbete... och förståelse... hjälpande händer med mera.... en ledning som är aktiv, en administration som är hjälpande och positiv. Man kan säga med stora bokstäver..... JAG HAR HITTAT HEM... har även idag en åk 5'a med 21 elever. 21 helt underbara elever. Här hoppas jag att jag kommer jobba kvar läääänge. ❤

Som sagt kom jag åter till Sverige våren 2019. Hade träffat kärleken trodde jag men den varade i 1 år och 8 månader sedan tog den tvärslut på ett tragiskt vis som jag inte kommer gå in på mer än så här. Idag lever jag singel men är ute på olika date-sidor och spanar... än inget som har varit av vikt 🤣😂🤣

Hur ser det ut idag då.... Jobbar på mitt underbara jobb med härliga kollegor och elever. Bor med min dotter (varannanvecka) i en underbart fin lägenhet mitt i stan. Har mina 3 vuxna barn i min närhet och 2 + 2(bonus) barnbarn som jag så ofta jag kan träffar/pratar/umgås med. 
Har fina vänner som berör mig på olika sätt ända in i själen och som jag är så evigt tacksam för att jag har. Har muin mamma här tillsammans med sin fina sambo sedan snart 20 år tillbaka i min närhet som alltid finns där när det kan behövas. Övriga släktingar är utspridda över nästan hela Norden och dessa har jag kontakt med via socialamedior eller då jag besöker eller de besöker mig.

Skolan då kan man ju fråga sig o  den som jag startade 2014 i Thailand... Hur går det med den??? Jo den är igång. Mer om den kommer jag skriva om längre fram och då presentera hur det idag ser ut där.

Delar av hur det ser ut hemma:


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jaaaaa var mitt svar till dig!!!

. . Bröllopsklockorna klämtar..... av  Gunn-Eva Myrheim  ( Anteckningar ) den 1 januari 2009 kl. 21:57 Offentlig Vänner Vänner utom bekanta Bara jag Anpassade Nära vänner Långis.... Visa alla listor... KAU Karlstad Uni. Området Björnlunda Campus Nyköping Dansutskolan Familj Karlstads universitet Gnesta kommun Vårdgymnasiet Björnlunda /Gnesta nära vänner Søskenbarn/Kusiner MYRHEIM Nbr/ o andra dansanter... Erica´s  kusiner Grundskolan Förskolan Vårdlinjen Barn och Ungdom Bekanta Tillbaka Igår hände ngt…..   Jag vaknade på morgonen o gick upp för att gå på toaletten… när jag återvände till sovrummet så hade Patric tänt ljus o ställt fram två champanjglas en vas med en röd ros…o där stod även en flaska champanj…   Jag la mig bredvid honom o han tittar på mig… kysser mig ömt tittar mig djupt i ögonen o säger……   ”Eva jag älskar dig så otroligt mycket o jag vill dela resten livet tillsammans med dig…” därefter st...

Umgängessabotage

Varje vecka är det tusentals barn i Sverige som inte får träffa sin pappa (ibland mamma) av olika orsaker. Oftast är det onödigt umgängessabotage som ligger bakom…… föräldrar som förstör för sina barn.... hur ego tänker de.... (Jag väljer att skriva pappa och mamma med det skulle lika gärna varit mamma och pappa, alltså omvänt… men fler talet är som jag skriver…) Och detta finns det inga eller knappas några lagar som hjälper barnen. Umgängessabotaget fortsätter vecka efter vecka utan åtgärd från myndigheterna… och man kan bara se på när det sker…. Detta är oerhört psykiskt jobbigt för dem flesta som utsätts för detta vare sig det är barnen eller den förälder som inte får träffa sina barn... Varför finns det inga lagar som ska följas… var man inte ändå två som satte dessa barn till välden från början och föräldrarna bär lika stort ansvar för sina barn… hur kan det komma sig att i ett land som detta att vi kan tillåta att det sker…… Oftast beror umgängessabotage på att mamma idkar det...

Kraftlös

Tiden läker alla sår..... :'( .... Känns så otroligt avlägset just nu..... Idag är det 3 månader sedan min lilla syster lämnade oss... Tiden passerar förbi så snabbt... STANNA UPP..... LYSSNA... ANDAS.... Saknar min älskade lilla syster..... vaför ska livet vara så orättvist.... Har så många frågor om det som skedde kring hennes bortgång.... vi har inte fått några svar varken från Rättsmedicin eller från Polisen... o Sjukhuset bara tiger och säger nada..... vad är det de försöker dölja.... vad var det som gick snett..... Charlott var min syster... hon fick namnet Trine Karin vid födseln i Ålesund Norge 1971... men tog sedanre namnet CHarlotte. Jag minns en magisk tid för lände sedan då min syster och jag delade framtid... vi var barn och och systrar och allt runt omkring oss både enkelt och svårt... Enkelt var det efter som vår värld var det vi kunde se och ta på oavsett om det var gott eller ont... Svårt var det eftersom vi inte kunde påverka särskilt mycket i världen... vi var ...