Fortsätt till huvudinnehåll

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare.
Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter.
Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor.

Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsatt kontakt med många av dem i framtiden)
Nytt jobb igen på en liten skola på landet... blev lovad fortsatt tjänst och högre lön.... Kan säga att inget infriades.... Här Jobbade jag i dryga 3 månader (nästan 4). Till en början var det bra då man ser till personalen men sedan.... ja vad ska man säga.... Mobbning på högnivå mellan personalen... ledning (rektor) som hade en skev och nedvärderande attityd mot personalen i eget syfte för att höja sig själv. En rektor som på någotvis ansåg sig ha rätten att sätta stämplar, diagnoser på personalen och säga sin mening om hur hon tyckte alla var eller på något annatvis som gjorde att man kände sig mindrevärdig. Eleverna jag fick var goa och utmanande men tillsammans hittade vi verktygen att nå kunskap och lärande (saknar verkligen alla och en var)
Dagen då jag slutade där stod en tidigare kollega utanför med banderoll med texten "Äntligen fri". Och ja jag var fri fri från förakt och utsatthet. (Slutade på skolan då dessa elever slutade årskursen och att de skulle vidare mot nya skolor).

Sökte ett gäng nya jobb och kom på en del intervjuer. 
Hamnade där jag är nu. WOW vad jag trivs med mina nya kollegor... skratt... samarbete... och förståelse... hjälpande händer med mera.... en ledning som är aktiv, en administration som är hjälpande och positiv. Man kan säga med stora bokstäver..... JAG HAR HITTAT HEM... har även idag en åk 5'a med 21 elever. 21 helt underbara elever. Här hoppas jag att jag kommer jobba kvar läääänge. ❤

Som sagt kom jag åter till Sverige våren 2019. Hade träffat kärleken trodde jag men den varade i 1 år och 8 månader sedan tog den tvärslut på ett tragiskt vis som jag inte kommer gå in på mer än så här. Idag lever jag singel men är ute på olika date-sidor och spanar... än inget som har varit av vikt 🤣😂🤣

Hur ser det ut idag då.... Jobbar på mitt underbara jobb med härliga kollegor och elever. Bor med min dotter (varannanvecka) i en underbart fin lägenhet mitt i stan. Har mina 3 vuxna barn i min närhet och 2 + 2(bonus) barnbarn som jag så ofta jag kan träffar/pratar/umgås med. 
Har fina vänner som berör mig på olika sätt ända in i själen och som jag är så evigt tacksam för att jag har. Har muin mamma här tillsammans med sin fina sambo sedan snart 20 år tillbaka i min närhet som alltid finns där när det kan behövas. Övriga släktingar är utspridda över nästan hela Norden och dessa har jag kontakt med via socialamedior eller då jag besöker eller de besöker mig.

Skolan då kan man ju fråga sig o  den som jag startade 2014 i Thailand... Hur går det med den??? Jo den är igång. Mer om den kommer jag skriva om längre fram och då presentera hur det idag ser ut där.

Delar av hur det ser ut hemma:


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

"Himlen kan gott vänta" (Johanna)

Har tankar till alla dem som kämpar idag.... de som kämpar mot sjukdomar i livet som tär på en men ändå kämpar på.... En som värkligen kämpar på är JOHANNA http://www.sn.se/bloggar/johanna Att läsa om hennes kamp mot cancern... "HIMELN KAN GOTT VÄNTA" Hon skriver om livet och vardagen som den ser ut för henne och hennes två barn och om kärleken i hennes liv. Glädjen som Johanna sprider är otrolig.... för att förstå vad jag menar måste du ha träffat henne först.... Första gången som jag träffade henne var för 4 år sedan och då var det jag som var sjuk och var på väg mot en opereration (hade ett år tidigare gått på cellgifter och fått ta bort min hela tjocktarm och nu skulle jag även tabort påsen på magen för att vidare tabort resterna av min ändtarm... och bygga en konstgjord del istället...).... vi var på inskolning på förskolan med våra töser..... jag var "off ".... vi sågs många gånger i hallen på förskolan och hon spred en så otrolig glädje kring sig på ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A...
Skicka en kommentar
Läs mer