Fortsätt till huvudinnehåll

NYÅRSLÖFTE*

Hundratusentals, miljontals…kommer att ge sina nyårslöften imorgon…. Ett vanligt mål vid årsskiftet brukar vara att sluta röka. Något som för vissa kan vara lättare sagt än gjort…. Nu är det inte så att jag röker så för min del kommer detta nyårslöfte inte vara aktuellt alls….. andra löften kan vara att man ska röra på sig mera… gå ner i vikt… sluta äta godsaker så som kakor och godis med mera…. Men hur ska du bära dig åt för att hålla dina nyårslöften…. Det man kan göra är att ta reda på vad det är som bidrar till att du håller fast vid problembeteendet och hur du kan släppa taget om det…. Skriv en lista på vad som ska åtgärdas och varför och sedan för och nackdelar…. För att sedan öka möjligheten för att kunna hålla sitt löfte är att tänka positiva tankar kring löftet och sätta delmål… och akta sig för att säga ord som alltid, aldrig och inte…. Delmål gör att det lättare att kunna hålla sitt löfte… vidare är ju året 365 dagar och tiden finns för att kunna klara sitt löfte till nästa nyår…. Inget går att göra över en natt….

Mitt löfte då…
Jag hoppas att jag kommer att gå ner de kilon som jag samlat på mig efter cellgiftsbehandlingar och kortisonbehandlingar jag haft och efter mina operationer 2006 och 2007…. Vill komma ner till min idealvikt som jag hade innan jag blev sjuk…. Jag är på G men det tar sin lilla tid… ibland måste man inse sina begränsningar för vad som är möjligt också. Ett steg i taget. Ett annat mål som jag också har är att jag hoppas att jag finner tiden för dansen i större utstreckning igen… något som jag vet kommer att bli möjligt då jag under 2012 kommer att bli klar med min skolgång till lärare. Vidare hoppas jag att jag kommer kunna ge mig själv mera tid för det som jag själv vill göra. Har skrivit ner några mål som jag vill göra… resor, teater, filmer, nöjen, upplevelser med mera. 

2012 jag välkomnar dig med öppna armar. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Känner mig OFF....

Sårbar....  Naturligt nedstämd... Svacka, känna sig låg, är en naturlig del i livet att känna från och till i bland. Dessa dagar man känner sig deppig eller låg och inte känna sig på strålande humör är jobbigt och det går dessa gånger inte hoppa över utan det måste bara att ta sig igenom det som sker.... man vill bara dra ngt gammalt över sig och sova... stänga dörren.... vara asocial med andra.... orsaken till varför man känner så kan variera från person till person.... bråk i familjen, bråk med en vän, trött eller har det besvärligt på jobbet.... nedstämdheten kan vara för att man befinner sig i en fas i livet man lättare blir deppig.... vissa känner av vinterhalvåret och andra känner av våren.....  Jag känner mig inte tillräcklig just nu.... känner att jag vill hinna med mera... känner att livet springer på lite för fort för att jag ska hinna med.....  Det jag känner att jag måste hinna med är: Min familj, min underbara barn och mina barn och bonusbarn..... känn...

I rymden finns inga känslor.....

Såg häromdagen en film som heter "I rymden finns inga känslor"..... Killen i filmen har Aspergers ... han vill ha allt i en viss ordning...  har svårt med att bryta sina rutiner... han är fixerad vid tid och former... vill inte ha  fysiskkontakt . Utdrag från Wikipedia.... "personer med Asbergers har normal eller hög intellig ens och normal språklig förmåga, men signifikant nedsatt social interaktionsförmåga och specifika intressen. För att ställa diagnosen är det även nödvändigt att symptomen framträder under tidig barndom och att det leder till en signifikant funktionsnedsättning i det dagliga livet. Aspergers syndrom kan vara svårt att avgränsa från snarlika begrepp som högfungerande autism och autistiskt syndrom. I de förslagna kriterierna för DSM V, kommer Aspergers syndrom helt försvinna som diagnos. Istället blir diagnosen autism mer tydligt specificerad i olika underkategorier. Aspergers syndrom medför nedsättningar i förmågan till socialt samspel / social kom...

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...