Fortsätt till huvudinnehåll

NYÅRSLÖFTE*

Hundratusentals, miljontals…kommer att ge sina nyårslöften imorgon…. Ett vanligt mål vid årsskiftet brukar vara att sluta röka. Något som för vissa kan vara lättare sagt än gjort…. Nu är det inte så att jag röker så för min del kommer detta nyårslöfte inte vara aktuellt alls….. andra löften kan vara att man ska röra på sig mera… gå ner i vikt… sluta äta godsaker så som kakor och godis med mera…. Men hur ska du bära dig åt för att hålla dina nyårslöften…. Det man kan göra är att ta reda på vad det är som bidrar till att du håller fast vid problembeteendet och hur du kan släppa taget om det…. Skriv en lista på vad som ska åtgärdas och varför och sedan för och nackdelar…. För att sedan öka möjligheten för att kunna hålla sitt löfte är att tänka positiva tankar kring löftet och sätta delmål… och akta sig för att säga ord som alltid, aldrig och inte…. Delmål gör att det lättare att kunna hålla sitt löfte… vidare är ju året 365 dagar och tiden finns för att kunna klara sitt löfte till nästa nyår…. Inget går att göra över en natt….

Mitt löfte då…
Jag hoppas att jag kommer att gå ner de kilon som jag samlat på mig efter cellgiftsbehandlingar och kortisonbehandlingar jag haft och efter mina operationer 2006 och 2007…. Vill komma ner till min idealvikt som jag hade innan jag blev sjuk…. Jag är på G men det tar sin lilla tid… ibland måste man inse sina begränsningar för vad som är möjligt också. Ett steg i taget. Ett annat mål som jag också har är att jag hoppas att jag finner tiden för dansen i större utstreckning igen… något som jag vet kommer att bli möjligt då jag under 2012 kommer att bli klar med min skolgång till lärare. Vidare hoppas jag att jag kommer kunna ge mig själv mera tid för det som jag själv vill göra. Har skrivit ner några mål som jag vill göra… resor, teater, filmer, nöjen, upplevelser med mera. 

2012 jag välkomnar dig med öppna armar. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......