Fortsätt till huvudinnehåll

NYÅRSLÖFTE*

Hundratusentals, miljontals…kommer att ge sina nyårslöften imorgon…. Ett vanligt mål vid årsskiftet brukar vara att sluta röka. Något som för vissa kan vara lättare sagt än gjort…. Nu är det inte så att jag röker så för min del kommer detta nyårslöfte inte vara aktuellt alls….. andra löften kan vara att man ska röra på sig mera… gå ner i vikt… sluta äta godsaker så som kakor och godis med mera…. Men hur ska du bära dig åt för att hålla dina nyårslöften…. Det man kan göra är att ta reda på vad det är som bidrar till att du håller fast vid problembeteendet och hur du kan släppa taget om det…. Skriv en lista på vad som ska åtgärdas och varför och sedan för och nackdelar…. För att sedan öka möjligheten för att kunna hålla sitt löfte är att tänka positiva tankar kring löftet och sätta delmål… och akta sig för att säga ord som alltid, aldrig och inte…. Delmål gör att det lättare att kunna hålla sitt löfte… vidare är ju året 365 dagar och tiden finns för att kunna klara sitt löfte till nästa nyår…. Inget går att göra över en natt….

Mitt löfte då…
Jag hoppas att jag kommer att gå ner de kilon som jag samlat på mig efter cellgiftsbehandlingar och kortisonbehandlingar jag haft och efter mina operationer 2006 och 2007…. Vill komma ner till min idealvikt som jag hade innan jag blev sjuk…. Jag är på G men det tar sin lilla tid… ibland måste man inse sina begränsningar för vad som är möjligt också. Ett steg i taget. Ett annat mål som jag också har är att jag hoppas att jag finner tiden för dansen i större utstreckning igen… något som jag vet kommer att bli möjligt då jag under 2012 kommer att bli klar med min skolgång till lärare. Vidare hoppas jag att jag kommer kunna ge mig själv mera tid för det som jag själv vill göra. Har skrivit ner några mål som jag vill göra… resor, teater, filmer, nöjen, upplevelser med mera. 

2012 jag välkomnar dig med öppna armar. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...