Fortsätt till huvudinnehåll

Att vara människa...

Levnadsregler....

1. Du kommer att få en kropp, oavsett om du tycker om den eller inte kommer den att vara din under hela perioden.

2. Du kommer att få läxor. Hela perioden är en skola på heltid, den kallas livet. Varje skoldag ger dig möjligheter att lära. Vare sig du tycker lektionerna är bra eller ointressanta. 

3. Att växa är att pröva sig fram med hjälp av försök och misstag. Varje misstag ger nya kunskaper.

4. Du kommer få samma läxa tills du lärt dig den. Den kommer att erbjudas i ständigt nya former tills den sitter. Sedan kan du gå vidare till nästa.

5. Skolan tar aldrig slut. Det finns ingen del av livet som är fri från lektioner. Du lär så länge du lever.

6. "Där" är inte bättre än "här". Så fort du kommer dit, kommer du se ett nytt "där", som återigen, kommer att verka bättre än "här".

7. Andra människor är dina speglar. När du älskar eller hatar något hos en annan återspeglar det bara något som du älskar eller hatar hos dig själv.

8. Vardagen är vad du själv gör den till. Du har alla medel och resurser som behövs och du är fri att använda dom som du vill. Valet är hela tiden ditt.

9. Du har själv svaren på alla livets frågor. Du behöver bara, se, lyssna och ha tillit. 

10. Du kommer att glömma dessa regler.

(Källa: Okänd och hittat på FB Personligt Ledarskap )

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......