Fortsätt till huvudinnehåll

Leva livet....

Varför nöjer vi oss med att leva ett liv som inte tillfredsställande och vad är det som gör att vi tappar glöden.... 

Vinner gör den som slutar att kriga
ett liv är inte att vinna ett krig....
Jag har länge tvivla på mig själv... Jag har krigat mot mig själv och mina känslor....
Jag krigat mot min omgivning... Har det varit värt det....
Jag har insett att jag måste gå vidare i livet för att kunna utvecklas... Jag förstått att vi alla gör misstag för att kunna växa. För det är genom våra misstag som man växer... Man ramlar och man reser sig och man ramlar igen om man reser sig och därav lär man sig att kunna lyckas
Nu har jag kommit så långt att jag måste sätta punkt för det som har varit för att kunna gå vidare.... med hela mitt hjärta och acceptera det som skett och har skett... Att lära sig acceptera saker som skett eller sker är inte alltid lätt, oavsett vad jag har gjort i det förflutna handlar det om att acceptera det som var då och att det är över och färdigt... Vi Kan ändå inte förändra det förflutna. 
Att förlåta eller acceptera och att sätta punkt är en av nycklarna till ett bättre liv...


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......