Fortsätt till huvudinnehåll

Vad har hänt? och Vad händer?

 Oj oj oj... ja det är ju inte allt för ofta som jag är här inne. Man kan ju undras vad som har hänt genom åren. 

Till att börja med måste man tillbaka till förra inlägget som var 2021.... Alltså 3 år sedan.... tänk att det redan har gått tre år... 

Bor än kvar i lägenheten. Min yngsta har flyttat ut och bor numera i Norrköping där hon går i skolan. Hon går nu andra året på gymnasiet. Hon kommer hem på helgerna turligt nog. Nästa sommar tar hon studenten. Wow vad tiden gått fort här. 

Jobbar i Norrköpingskommun som lärare på en liten skola utanför Norrköping och trivs tämligen bra med undantag från några. Eleverna är magiska och ledningen fungerar bra. Har nu jobbat på skolan i snart tre hela läsår. Just nu har jag en årskurs fyra med 19 elever i klassen. Har så mycket som jag vill dela med mig till mina elever. Ser fram mot en fortsatt framtid tillsammans med dem. 

Familjen i övrigt.... Min äldsta son studerar och har studerat it och lite annat, han levern ensam och bor i sin lägenhet som ligger centralt. Min äldsta dotter har flyttat ihop min sin kille och de har fått en son som nu är dryga året. Hennes andra barn som hon har med en annan har hunnit bli 10 och ska nu i april bli 11 år. Tänk så härligt att min äldsta barnbarn snart är 11 år. De bor i en större trea som gör att min dotters kille kan arbeta hemifrån då han håller på med musik och jobbar på distans. Min andra son har haft det tufft nu i några år liksom vi andra i familjen. Han fick 2019 en dotter som vid två års ålder fick diagnosen Leukemi som hon fått kämpa mot rejält, dropp, operationer, cellgifter och mååååånga sjukhusbesök med att bli kvar i veckor. Nu i januari blev hon klar med cellgifterna och fick ringa i klockan i slutet av januari på Akademiska i Uppsala. Är hon frisk?? det kan min inte helt säga... nu kommer det ta många år med kontroller för att se så att det inte kommer åter. Men hon och vi kämpar på. Och då det gäller min son här måste jag säga WOW vilken hjälte han är som kämpat med sin dotter och mitt barnbarn kring denna fruktansvärda sjukdom. Min son lever inte ihop med dotterns mamma sedan några år men träffade kärleken i sitt liv sommaren -22. Alla tre med katten och hunden bor numera i utkanten av Nyköping.

Då det kommer till mig då??? Vad har hänt här då kan man undra.... Oj oj oj... om det är så att man läst tidigare blogg från 2021 så vet man att jag varit med om något inte så trevligt 2020 och det tog ett abrupt slut. under 2021 och 2022 försökte jag sedan hitta mig själv och hitta mitt fokus... kan säga att det inte var helt lätt.. Så glad att jag har mina vänner nära mig. Men jag ska också vara ärlig att säga att här visade sig vilka som var ens vänner och vilka som inte var det... har några vänner som jag trodde var vänner som sedan visade sig att det bara var en envägs kommunikation. Jag som har ställt upp för dessa vid svåra stunder... det visade sig när det blev tungt och tufft för mig och familjen så visade sig att de vände ryggen. Har jag hört något från dessa idag?.....Nepp... Jag tog valet och raderade dessa ur mitt liv... så nu slipper jag se vad som sker i deras liv och jag behöver inte reta mig mer på att kommunikationen inte finns där, raderade deras nummer och tagit bort dem på sociala medier. Jag avslutade även en affär som inte var bra för mig alls och jag är även tacksam att det kom fram. Så kom vi in i 2023.... nu har det hänt massor... resor... träffade mannen i mitt liv... flyttade ihop.... förlovade oss.... gifte oss... och nu står vi här med att leva livet med att göra det bästa av det mesta. 

Sedan håller jag på med något helt galet också... jag älskar att tiktoka... dansa,,, scener av alla de slag... prata,,,, livea.... 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

"Himlen kan gott vänta" (Johanna)

Har tankar till alla dem som kämpar idag.... de som kämpar mot sjukdomar i livet som tär på en men ändå kämpar på.... En som värkligen kämpar på är JOHANNA http://www.sn.se/bloggar/johanna Att läsa om hennes kamp mot cancern... "HIMELN KAN GOTT VÄNTA" Hon skriver om livet och vardagen som den ser ut för henne och hennes två barn och om kärleken i hennes liv. Glädjen som Johanna sprider är otrolig.... för att förstå vad jag menar måste du ha träffat henne först.... Första gången som jag träffade henne var för 4 år sedan och då var det jag som var sjuk och var på väg mot en opereration (hade ett år tidigare gått på cellgifter och fått ta bort min hela tjocktarm och nu skulle jag även tabort påsen på magen för att vidare tabort resterna av min ändtarm... och bygga en konstgjord del istället...).... vi var på inskolning på förskolan med våra töser..... jag var "off ".... vi sågs många gånger i hallen på förskolan och hon spred en så otrolig glädje kring sig på ...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A...