Fortsätt till huvudinnehåll

Manipulera....

Har länge undrat varför människan manipulerar..... det ända som jag kommer fram till är att vi är alla så egoistiska..... men vad är det som driver oss i detta manipulativa och egoistiska beteende.... visst har det hänt att jag med har manupulerat någon i min omgivning för att få som jag vill... men att ha det som ett mönster är illa.... det finns dem som gör det om och om igen dagligen.... 



Ord som kan liknas eller sammankopplas med manipulera…….   Hantera, handskas med, mixtra, styra med ohederliga metoder, styra , påverka; förfara bedrägligt, fiffla, smussla, mygla...
Att försöka förstå och hantera de problem som uppstår i relationer med manipulativa, (även psykopatiska och narcissistiska) personer finns det ett antal problem att ta hänsyn till.... inte nog med att man måste sätta sig in i vad det är, hur det yttrar sig, hur de tänker.... , och hur man ska kunna skydda sig, utan man måste även hantera att psykopatiskt beteende i allt större utsträckning anses vara normalt i dagens samhälle.... VARFÖR????  Hur kommer det sig.... STRESS???? 
Att manipulera sin käresta, sambo, fru, man, den man lever tillsammans med... att i ett förhållande få den andra att göra och saker som är mot sin vilja är inte okej för att ta fördel av det själv... Att stanna kvar i ett sådant förhållande är svårt att förstå att man gör... men man blir som sagt manipulerad och tror att det är det rätta.... många vet inte med sig att de är manipulerade förrän långt mycket senare....och då kan det ha gått år.... 


Att manipulera sina barn i den grad att de inte träffar sina båda föräldrar borde vara straff på.... barn behöver sina båda föräldrar... men att säga till sitt barn eller att ha en utövning med sina barn på ett manipulerande sätt är inte okej....köpa sina barn med saker med mera...  barnet ser det inte idag... och kanske aldrig kommer att se det... men en dag kommer den dagen då den står där som vuxen och inte har någon kontakt alls med sin mamma eller med sin pappa..... för att den andra föräldern inte har uppmuntrat till en gemensamt arbete för barnen.... 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......