Fortsätt till huvudinnehåll

Förnedringsprogram

Blir så less på dessa förnedrings program..... de jag menar inte program där man vill spexa och leka som man kan tycka är förnedrande i sig......neeee det är programmen som ger sig på folk på ett ovärdigt sätt....

Nu ikväll är det "Sveriges fulaste hem"... dessa två programledare som reser Sverige runt för att utse vilket hus som är fulast och sedan så ska de renovera och göra om hos dessa som blivit utsedda.....
vidare är det svordomar i var och varannan mening.... och de  kommentarer allt... är det inte om hur det ser ut så är det om hur de som bor där är och vad de gör och varför det ser ut som det gör.... att måla ut någon på det sättet är inte okej.... snacka om en Tv-producerat mobbning....

Programledarna skäller och gnäller på varandra och har ett ganska ohyfsat sätt på alla sätt och vis... är detta underhållning... att se hur man är mot varandra på ett ovärdigt sätt.... NEEEE jag gillar inte detta program alls.

Bara för att programledarna inte gillar hur det ser ut kanske det är så att den som bor i det gillar hur det ser ut.... vem säger att deras smak på inredning är den rätta...

Ett annat program är Lyxfällan.... programmet hänger ut personen eller personerna med att visa hur usla de är att ha hand om sin ekonomi.... Finns det inga andra sätt att göra det på.... vart tog värdskapet vägen... behöver då inte göra program som går ut på att tala om för personen personerna hur usla de är....

NEEEE,  JAG TYCKER ATT DET ÄR OACCEPTABELT... ner med förnedrings programmen.

vi ska väl ändå höja varandra än att sänka varandra.... vad är det TV vill prestera med att göra dessa program.......

Kommentarer

  1. Kan hålla med dig om det första om herrarna men däremot så i Lyxfällan har folk frivilligt anmält att de vill vara med. De är medvetna om att de blir "uthängda" och vilka åtgärder som måste göras. Fast jag tittar inte på Lyxfällan för jag gillar inte programmet. Men jag kan hålla med för övrigt att de program som är rena mobbingen är det bojkott på. För övrigt gillar jag inte dokusåpor som t ex Big Brother och Paradise hotell.... Rena skiten faktiskt.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...