Fortsätt till huvudinnehåll

Förnedringsprogram

Blir så less på dessa förnedrings program..... de jag menar inte program där man vill spexa och leka som man kan tycka är förnedrande i sig......neeee det är programmen som ger sig på folk på ett ovärdigt sätt....

Nu ikväll är det "Sveriges fulaste hem"... dessa två programledare som reser Sverige runt för att utse vilket hus som är fulast och sedan så ska de renovera och göra om hos dessa som blivit utsedda.....
vidare är det svordomar i var och varannan mening.... och de  kommentarer allt... är det inte om hur det ser ut så är det om hur de som bor där är och vad de gör och varför det ser ut som det gör.... att måla ut någon på det sättet är inte okej.... snacka om en Tv-producerat mobbning....

Programledarna skäller och gnäller på varandra och har ett ganska ohyfsat sätt på alla sätt och vis... är detta underhållning... att se hur man är mot varandra på ett ovärdigt sätt.... NEEEE jag gillar inte detta program alls.

Bara för att programledarna inte gillar hur det ser ut kanske det är så att den som bor i det gillar hur det ser ut.... vem säger att deras smak på inredning är den rätta...

Ett annat program är Lyxfällan.... programmet hänger ut personen eller personerna med att visa hur usla de är att ha hand om sin ekonomi.... Finns det inga andra sätt att göra det på.... vart tog värdskapet vägen... behöver då inte göra program som går ut på att tala om för personen personerna hur usla de är....

NEEEE,  JAG TYCKER ATT DET ÄR OACCEPTABELT... ner med förnedrings programmen.

vi ska väl ändå höja varandra än att sänka varandra.... vad är det TV vill prestera med att göra dessa program.......

Kommentarer

  1. Kan hålla med dig om det första om herrarna men däremot så i Lyxfällan har folk frivilligt anmält att de vill vara med. De är medvetna om att de blir "uthängda" och vilka åtgärder som måste göras. Fast jag tittar inte på Lyxfällan för jag gillar inte programmet. Men jag kan hålla med för övrigt att de program som är rena mobbingen är det bojkott på. För övrigt gillar jag inte dokusåpor som t ex Big Brother och Paradise hotell.... Rena skiten faktiskt.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......