Fortsätt till huvudinnehåll

Bra eller dåligt..... växelvisboende.... Samarbete....

Bra eller dåligt, det blir vad föräldrarna gör det till, växelvis boende. Gemensamt skapa en god uppväxtmiljö för barnet är viktigt från båda föräldrarna. Om goda förutsättningar finns, ger det barnet möjligheter till vardagskontakt med båda föräldrarna…. Föräldrarna behöver ha kännedom om vilka alternativ som finns när det gäller vårdnad, boende och umgänge, och vilka konsekvenser som det kan bli av olika val som görs…att ett barn inte har kontakt med sin andra förälder kan bli förödande för framtiden…. Vanligt är att barnens reaktioner kommer efteråt, när allt tycks ha fallit på plats då föräldrarna har separerat... Föräldrarna är de som främst kan hjälpa sina barn… men vid långvariga problem kan barn- och ungdomspsykiatrisks rådgivning behövas….men för det krävs det att föräldrarna samarbetar för barnets skull för att få till ett sådant möte…. 

I växelvis boende krävs ömsesidig respekt för varandra som föräldrar och för det enskilda barnet, omfattande kontakt, flexibilitet och gott samarbete mellan föräldrarna är viktigt…. Allvarliga och ihållande konflikter mellan föräldrarna kan leda till att de inte samarbetar tillräckligt mycket för barnets bästa… utan då undanhåller viktig information som har med barnet att göra (föräldramöten, sjukvård, förskolan/ skolans kontakter, saker som sker det som händer i det dagliga kring barnet). Gemensam vårdnad är att föräldrar ska komma överens i viktiga frågor som rör barnet i ett gemensamt ansvar…. detta bygger på att föräldrarna samarbetar för barnens skull och inte motarbetar varandra. 

Samarbete mellan föräldrar utgör kärnan i allt föräldraskap. Behovet av samarbete betonas i såväl teori som i tidigare forskning. [...] Samarbete skapar sammanhang och kontinuitet i tillvaron för barnen (socialstyrelsen).

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Himlen kan gott vänta" (Johanna)

Har tankar till alla dem som kämpar idag.... de som kämpar mot sjukdomar i livet som tär på en men ändå kämpar på.... En som värkligen kämpar på är JOHANNA http://www.sn.se/bloggar/johanna Att läsa om hennes kamp mot cancern... "HIMELN KAN GOTT VÄNTA" Hon skriver om livet och vardagen som den ser ut för henne och hennes två barn och om kärleken i hennes liv. Glädjen som Johanna sprider är otrolig.... för att förstå vad jag menar måste du ha träffat henne först.... Första gången som jag träffade henne var för 4 år sedan och då var det jag som var sjuk och var på väg mot en opereration (hade ett år tidigare gått på cellgifter och fått ta bort min hela tjocktarm och nu skulle jag även tabort påsen på magen för att vidare tabort resterna av min ändtarm... och bygga en konstgjord del istället...).... vi var på inskolning på förskolan med våra töser..... jag var "off ".... vi sågs många gånger i hallen på förskolan och hon spred en så otrolig glädje kring sig på ...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A...