Fortsätt till huvudinnehåll

En skola för (nästan) alla...

I veckan kom nya tidningen från Pedagogiska Magasinet Nr 4 ut.... 
I denna tidning tar man upp om att särlösningar tar hand om elever som inte lärare eller andra tycker att de kan hantera på ett tillfredsställande vis i skolan och inom ramen för sin undervisning som kan bromsa ner de övriga i klassen.....

Är det en dröm att få och ha en skola för ALLA.... en skola där alla ska få plats och ska kunna få utrymme för sin utbildning i lärandet.... 

På skolor har vi mindre lokaler där de elever som inte kan gå i sina vanliga klasser tilldelas utrymme med någon pedagog som resurshjälp för lärandet för eleven... lokalerna ger tystare och lugnare miljöer som möter upp till elevens behov.... särlösningar handlar inte om att peka ut någon ur klassen/gruppen men det kan ändå för vissa elever kännas utpekande att få vara den som får gå från klassen för att få hjälp med vissa läroinlärning. 
Elever kan känna sig åtsidosatta av den ordinarieläraren och känna sig uteslutna i klassen och kamratskapen med sina klasskamrater. Ett utanförskap kan kännas hos elever som inte är delaktiga i det socialasammanhang som en helhet som en klass kan ge. 
På raster kan man se dessa elever gå ensamma utan vänner och de ingår oftast inte i leken.... 

Visst ska resurser hjälpa till i klassen och vara med i undervisningen men det jag menar att eleven kanske skulle få möjlighet till att få vara med i alla sammanhang som klassen gör med att sedan själva delen kanske ska anpassas för just eleven.... låter komplicerat med jag hoppas att ni förstår vad jag menar. 
De elever som har svår med läsning och skrivning kan få hjälp med hjälpmedel som datorer med mera som ska vara elever bejälplig för undervisningen. 

Att organisera en skola för alla har visat sig vara nog så komplicerat. I praktiken tillämpar  vi integrering av andra och segregering av vissa. Hur vi avgränsar grupperna påverkar vår syn på identitet och tillhörighet. [...] Få rektorer anser att brister hos läraren eller att klassen fungerar dåligt kan ligga bakom en elevs "särskilda behov"(Pedagogiska Magasinet).

Att elever få sin undervisning utanför den vanliga klassen är inget idag som vi ser som något ovanligt. Hur det påverkar eleven i längden med att inte få vara med i skolans helhetsdag vet man inte helt klart för alla elever....att elever känner utanförskap och att betygen är lägre kan man tydligt se. Läraren kan inte sätta betyg  likvärdigt i jämförelse med övriga elever i klassen då eleven som går i väg på särövningar hos någon resurspedagog missar det de övriga gör och presterar. 

Villkoret för "en skola för alla", att alla barn ska undervisas tillsammans, oberoende av olikheter i förutsättningar dem emellan, vilket också är grundläggande för uppbyggandet av ett demokratiskt samhälle, uppfylls där med inte (Pedagogiska Magasinet)

Hur ska vi kunna nå till målet "EN SKOLA FÖR ALLA". 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......