Fortsätt till huvudinnehåll

Grupparbete - på gott och ont

STUDENTLIV Sveriges största tidning för studenter....

För de flesta studenter är grupparbete en stor del av utbildningen. Den kan vara roligt och lärorikt, eller hopplöst frustrerande (Studentliv).


Själv studerar jag på Karlstad Universitet till lärare.... och visst stämmer det att vi har en del grupparbeten.... och vi har även mycket individuella uppgifter med som ska göras. Jag har turen och hamnat i två bara grupper som jag har mina grupparbeten i.... då jag läser delvis på distans är detta nödvändigt... vi har en grupp som vi kan träffas "live" på ett lärcenter som vi får åka till en gång i veckan och sedan har vi en triogrupp som vi får arbeta tillsammans då vi ses på Universitetet eller via mail och telefonkontakt på grund att vi bor alldeles för många mil mellan.

På grupparbeten kan vi bolla tankar och ideer mellan varandra och vi kan belysa olika tankar med mera....
En förutsättning för att ett grupparbete ska fungera är att gruppen har skrivit ett gruppkontrakt... här kan man skriva hur gruppen vill ha det... så som hur ofta man ska ses.... hur man ska kunna förmedla sig på ett bra sätt med mera med mera. Från skolan är det bra om man har en bra uppbackning och har fått en tydlig vägledning för hur arbetet ska göras.

Jag har bara ett halvår kvar av min utbildning och jag känner att jag verkligen att den grupp som jag ingår i har ett starkt band som kan få ut maximalt av det som vi förtar oss med, diskussioner, redovisningar, inlämning av tentor med mera.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...