Fortsätt till huvudinnehåll

Glädjen i livet.....


Hitta glädjen i livet igen.....

Depression, ångest, oro och självmordstankar. Allt fler mår piss dåligt i detta avlånga Sverige....
Psykisk ohälsa står i dag för den näst största sjukdomsbördan i samhället. En stor del av de som är långtidssjukrivna mår dåligt psykiskt. Utmattningsdepression är en stor bov i dramat. Depressioner... oro... ångest och sömnbesvär är andra.....

Enligt Folkhälsoinstitutets rapporter är det kvinnor som mår sämst.... Orsakerna kan vara många: negativ stress i arbetslivet, ekonomisk stress, missbruk, arbetslöshet, livskriser och relationsproblem.
– Många jobbar för mycket. Det är inte så lätt att säga nej och sätta gränser när man är ny på arbetsmarknaden.... Men det kan straffa sig..... Och det vet då allt jag..... man måste finna en balans i sitt liv. Den bästa mixen är en del arbete, en del fritid och en lika stor del sömn.... alltså ska det vara åtta timmar av varje sak. Någon gång, men inte i längden, går det att jobba mer eller sova mindre.... Men energitjuvar får inte vara det som överhänger för länge..... 
Att få hjälp när man mår dåligt och är sänkt är inte lätt..... För att inte säga nästan omöjligt.....men ge inte upp..... 

Att själv ta ansvar för sin psykiska hälsa är a och o..... Och är superviktigt.....  Att förlita sig på att någon annan eller att samhället ska göra det är svårt..... Inte minst eftersom psykiatrin i nästan hela landet har långa väntetider och för få anställda.
Men hur ska man bära sig åt ?????
– Om du mår så dåligt att du inte orkar, försök söka hjälp. Om du tror att du kan hantera det, försök se över hur DU lever, hur du vill att DITT liv ska se ut och börja sortera..... Sortera grovt.... Det kommer att löna sig för framtiden.....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Känner mig OFF....

Sårbar....  Naturligt nedstämd... Svacka, känna sig låg, är en naturlig del i livet att känna från och till i bland. Dessa dagar man känner sig deppig eller låg och inte känna sig på strålande humör är jobbigt och det går dessa gånger inte hoppa över utan det måste bara att ta sig igenom det som sker.... man vill bara dra ngt gammalt över sig och sova... stänga dörren.... vara asocial med andra.... orsaken till varför man känner så kan variera från person till person.... bråk i familjen, bråk med en vän, trött eller har det besvärligt på jobbet.... nedstämdheten kan vara för att man befinner sig i en fas i livet man lättare blir deppig.... vissa känner av vinterhalvåret och andra känner av våren.....  Jag känner mig inte tillräcklig just nu.... känner att jag vill hinna med mera... känner att livet springer på lite för fort för att jag ska hinna med.....  Det jag känner att jag måste hinna med är: Min familj, min underbara barn och mina barn och bonusbarn..... känn...

I rymden finns inga känslor.....

Såg häromdagen en film som heter "I rymden finns inga känslor"..... Killen i filmen har Aspergers ... han vill ha allt i en viss ordning...  har svårt med att bryta sina rutiner... han är fixerad vid tid och former... vill inte ha  fysiskkontakt . Utdrag från Wikipedia.... "personer med Asbergers har normal eller hög intellig ens och normal språklig förmåga, men signifikant nedsatt social interaktionsförmåga och specifika intressen. För att ställa diagnosen är det även nödvändigt att symptomen framträder under tidig barndom och att det leder till en signifikant funktionsnedsättning i det dagliga livet. Aspergers syndrom kan vara svårt att avgränsa från snarlika begrepp som högfungerande autism och autistiskt syndrom. I de förslagna kriterierna för DSM V, kommer Aspergers syndrom helt försvinna som diagnos. Istället blir diagnosen autism mer tydligt specificerad i olika underkategorier. Aspergers syndrom medför nedsättningar i förmågan till socialt samspel / social kom...

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...