Fortsätt till huvudinnehåll

En kaotiskdag....

Livet är lite upp och ner.....
Började dagen med att umgås med Uno..... Kvitter kvitter.... Flax flax...
Telefonen gick varm..... Många samtal om bilen... (Neas bil)...
Fixade med tvätten..... Hängde.... Vek... Bar in.....
Jag fixade det.... Yeheeeeeee....
Nea kom och höll mig sällskap.... Behövde det verkligen....
Idag har det varit kämpigt....
Men jag kan se ljuset i tunneln ändå.....
Var till dr idag.... Prat prat prat... Men det var behövligt....
Kom hem och tog det lugnt med att bara vara....
Men oron har jag haft i mig hela dagen......

Tror ingen förstår vad jag känner......
Livet liksom bara sugs ur mig.....
Stressad av handlingar och tankar.... Vill liksom bara slippa dem....
Fått veta att det beror på lååååååångvarig ihålig stress...
Och att det kan ta tid innan jag kommer i form igen....
Men är lovad att det kommer bli bättre med vila... Och ingen påfallande stress.....
Är tydligen väldigt stresskänslig.... Vilket ngt som kan hålla i sig megalänge......
F_n tycker jag om det.... Vill inget annat än att komma på fötter igen....
Men med rätt stöd kommer dt att gå vägen....

Det som jag går igenom är inget som jag önskar min värsta fiende ens.....

Hoppas att morgondagen bjuder på mera roligheter....och glädje som gör livet gladare.... Vill kunna skratta och le igen....
Måste välja glädje.....


Kommentarer

  1. Ellinor19 december 2012 kl. 16:44

    Vännen, jag om någon förstår mycket väl. Och jag har ju försökt få dig att slå i handbromsen. Men det är bara du som kan göra det med stöd av din omgivning. Ta den hjälp som erbjuds även om den bär emot, ibland kan den överraska. Vet din inställning till vissa instanser men ibland kan även dessa överträffa sig själva beroende på vem man träffar. Men du vet var jag finns om du behöver en axel.

    Nu kommer snart julen och med den en del krav, lägg en del av kraven på ungdomarna som är hemma att hjälpa dig. Det gör de säkert för de vill ha en mamma som mår bra. Följ med de mindre ut och var ute i snön, du behöver inte fara runt och åka pulka men var med dem ute så får du lite energi. Barn förstår mer än man tror och de ser att mamma inte mår bra.

    Kram och sköt om dig!

    Ellinor

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 
Skicka en kommentar
Läs mer