Fortsätt till huvudinnehåll

Det finns lösningar....eller.....

"Även de mest brustna hjärtan kan lagas. Tror vi nått annat är det mer än fel. Det finns lösningar"

Mitt hjärta är brustet... Inte bara på ett vis....
Det har visat sig att det är mååååånga orsaker till det.....

Jag har lagt mycket tid på annat.... Vadå annat kan man ställa sig....

Med sex barn + två barn i huset har det inte alltid varit lätt.... 
Och en man som jobbar mer än 100% på sitt jobb.... Som heller aldrig hinner få vila ut... eller???

* jag har studerat i tid och otid.... Vilket har fått konsekvenser för mig och familjen.... en stress som lagts på mig...
* jobbat på i skolan trots studier.....tentor, läsning, föreläsningar med mera... 
* skolplanering för eleverna som inte fanns tid för att göra på arbetstid....suttit måååånga kvälla hemma och jobbat på.... 
* kommunuppdrag som "sex och samlevnad", "Processledargruppen i likabehandling och jämställdhet".
* ställt upp för vänner och bekanta med att lyssna på deras problem och bekymmer.... Stöttat i samtal med mera....
* engagerat mig i olika uppdrag....
* fått anpassa mig efter X' ens beslut och tyckande....
* en man som valt att fly ifrån.... Där jag även själv valt att flyyyy...
* hus att sälja
* lägenhet att sälja
* barn som behöver mer stöd i allt och allting... Skola, jobb, känslor, med mera.... Lyssna lyssna stötta stötta....

Vart har det burit mig....
BRUSTET HJÄRTA..... 
BRUSTEN SJÄL....

Min själ sa och säger NEJ....
Vart finns dem som kan och vill stötta mig.... 
Känner mig så otroligt ensam.... 

Jag sitter i ett stooooort hus.... Ett hus jag inte vill bo i..... Ett hus som snart inte har några möbler....
Jag säljer... Sorterar och kastar... 
Vaknar själv lägger mig själv.... Tankarna är många... Beslut ska tas..... Och jag känner att jag inte hinner med..... 

Jag älskar mina barn, jag älskar mina bonusbarn, jag älskar mitt barnbarn, jag älskar min man, jag älskar mina vänner.....

Om inte allt för många dagar kommer min förändring...
Kalla det att fly.... Kalla det vad DU vill.... 
Jag kallar det för nystart. 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Känner mig OFF....

Sårbar....  Naturligt nedstämd... Svacka, känna sig låg, är en naturlig del i livet att känna från och till i bland. Dessa dagar man känner sig deppig eller låg och inte känna sig på strålande humör är jobbigt och det går dessa gånger inte hoppa över utan det måste bara att ta sig igenom det som sker.... man vill bara dra ngt gammalt över sig och sova... stänga dörren.... vara asocial med andra.... orsaken till varför man känner så kan variera från person till person.... bråk i familjen, bråk med en vän, trött eller har det besvärligt på jobbet.... nedstämdheten kan vara för att man befinner sig i en fas i livet man lättare blir deppig.... vissa känner av vinterhalvåret och andra känner av våren.....  Jag känner mig inte tillräcklig just nu.... känner att jag vill hinna med mera... känner att livet springer på lite för fort för att jag ska hinna med.....  Det jag känner att jag måste hinna med är: Min familj, min underbara barn och mina barn och bonusbarn..... känn...

I rymden finns inga känslor.....

Såg häromdagen en film som heter "I rymden finns inga känslor"..... Killen i filmen har Aspergers ... han vill ha allt i en viss ordning...  har svårt med att bryta sina rutiner... han är fixerad vid tid och former... vill inte ha  fysiskkontakt . Utdrag från Wikipedia.... "personer med Asbergers har normal eller hög intellig ens och normal språklig förmåga, men signifikant nedsatt social interaktionsförmåga och specifika intressen. För att ställa diagnosen är det även nödvändigt att symptomen framträder under tidig barndom och att det leder till en signifikant funktionsnedsättning i det dagliga livet. Aspergers syndrom kan vara svårt att avgränsa från snarlika begrepp som högfungerande autism och autistiskt syndrom. I de förslagna kriterierna för DSM V, kommer Aspergers syndrom helt försvinna som diagnos. Istället blir diagnosen autism mer tydligt specificerad i olika underkategorier. Aspergers syndrom medför nedsättningar i förmågan till socialt samspel / social kom...

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...