Fortsätt till huvudinnehåll

Det finns lösningar....eller.....

"Även de mest brustna hjärtan kan lagas. Tror vi nått annat är det mer än fel. Det finns lösningar"

Mitt hjärta är brustet... Inte bara på ett vis....
Det har visat sig att det är mååååånga orsaker till det.....

Jag har lagt mycket tid på annat.... Vadå annat kan man ställa sig....

Med sex barn + två barn i huset har det inte alltid varit lätt.... 
Och en man som jobbar mer än 100% på sitt jobb.... Som heller aldrig hinner få vila ut... eller???

* jag har studerat i tid och otid.... Vilket har fått konsekvenser för mig och familjen.... en stress som lagts på mig...
* jobbat på i skolan trots studier.....tentor, läsning, föreläsningar med mera... 
* skolplanering för eleverna som inte fanns tid för att göra på arbetstid....suttit måååånga kvälla hemma och jobbat på.... 
* kommunuppdrag som "sex och samlevnad", "Processledargruppen i likabehandling och jämställdhet".
* ställt upp för vänner och bekanta med att lyssna på deras problem och bekymmer.... Stöttat i samtal med mera....
* engagerat mig i olika uppdrag....
* fått anpassa mig efter X' ens beslut och tyckande....
* en man som valt att fly ifrån.... Där jag även själv valt att flyyyy...
* hus att sälja
* lägenhet att sälja
* barn som behöver mer stöd i allt och allting... Skola, jobb, känslor, med mera.... Lyssna lyssna stötta stötta....

Vart har det burit mig....
BRUSTET HJÄRTA..... 
BRUSTEN SJÄL....

Min själ sa och säger NEJ....
Vart finns dem som kan och vill stötta mig.... 
Känner mig så otroligt ensam.... 

Jag sitter i ett stooooort hus.... Ett hus jag inte vill bo i..... Ett hus som snart inte har några möbler....
Jag säljer... Sorterar och kastar... 
Vaknar själv lägger mig själv.... Tankarna är många... Beslut ska tas..... Och jag känner att jag inte hinner med..... 

Jag älskar mina barn, jag älskar mina bonusbarn, jag älskar mitt barnbarn, jag älskar min man, jag älskar mina vänner.....

Om inte allt för många dagar kommer min förändring...
Kalla det att fly.... Kalla det vad DU vill.... 
Jag kallar det för nystart. 



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 
Skicka en kommentar
Läs mer