Fortsätt till huvudinnehåll

Norweigan från Bangkok....

Norwegian, kan gå o ta sig någonstans just nu....3 timmar försening från Bangkok...., mer än hälften av alla passagerare tappade bort sitt bagage... Ingen visste var det tagit vägen.... tvingade alla på planet checka ut för vi skulle checka in igen med våra väskor, vilket var falsk information.... så alla hade problem att checka in igen....+ att måååånga stod o vänta på sina väskor för dem trodde dem skulle komma ut på bandet som de sagt i högtalare och som sades direkt till oss...., var på bagaget  hade tydligen åkt vidare till Arlanda påstods de senare...., blir tvungna att boka om vårt flyg för de hade redan åkt (på nåt sätt fick vi 6 flygbiljetter) vi kunde koppla av lite hade en och halv timma på oss att komma på nästa plan då...vi kom till incheckningen blir stoppade för vi hade taxfree varor som blommor o parfym, som man inte får ta med in såklart, försöker förklara vad som hänt men de nekar att de inte gått till så.... Ända är det så att omkring  100 passagerare instämmer på det hade hänt.... vi går tillbaka för skicka ytligare en väska till bagaget... Vidare tillbaka till för att checka in på planet... nu hade vi 20 min på oss..., fick matkuponger som en ursäkt, handlar snabbt lite mat för vi var vrål hungriga allihopa, sätter oss på planet.... vi lyfter med samma ... Tight om tid, stressigt som fan... Pratar ihop oss med några som oxå undra vart vårt o deras bagage tagit vägen... nån hade fått höra vi skulle till information för att de stod där och vänta, landar i Sverige, går till utgången till informationen, där visste de ingenting om något bagage går tillbaka till rullbanden för åtminstone ta väskan vi skickade från Oslo...och vad kommer ut, allas väskor med samma plan vi hade åkt...lite flyt på slutet kände man då.
En sak att plan kan bli försenade av olika anledningar.....men detta är under ALL KRITIK......

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......