Fortsätt till huvudinnehåll

Norweigan från Bangkok....

Norwegian, kan gå o ta sig någonstans just nu....3 timmar försening från Bangkok...., mer än hälften av alla passagerare tappade bort sitt bagage... Ingen visste var det tagit vägen.... tvingade alla på planet checka ut för vi skulle checka in igen med våra väskor, vilket var falsk information.... så alla hade problem att checka in igen....+ att måååånga stod o vänta på sina väskor för dem trodde dem skulle komma ut på bandet som de sagt i högtalare och som sades direkt till oss...., var på bagaget  hade tydligen åkt vidare till Arlanda påstods de senare...., blir tvungna att boka om vårt flyg för de hade redan åkt (på nåt sätt fick vi 6 flygbiljetter) vi kunde koppla av lite hade en och halv timma på oss att komma på nästa plan då...vi kom till incheckningen blir stoppade för vi hade taxfree varor som blommor o parfym, som man inte får ta med in såklart, försöker förklara vad som hänt men de nekar att de inte gått till så.... Ända är det så att omkring  100 passagerare instämmer på det hade hänt.... vi går tillbaka för skicka ytligare en väska till bagaget... Vidare tillbaka till för att checka in på planet... nu hade vi 20 min på oss..., fick matkuponger som en ursäkt, handlar snabbt lite mat för vi var vrål hungriga allihopa, sätter oss på planet.... vi lyfter med samma ... Tight om tid, stressigt som fan... Pratar ihop oss med några som oxå undra vart vårt o deras bagage tagit vägen... nån hade fått höra vi skulle till information för att de stod där och vänta, landar i Sverige, går till utgången till informationen, där visste de ingenting om något bagage går tillbaka till rullbanden för åtminstone ta väskan vi skickade från Oslo...och vad kommer ut, allas väskor med samma plan vi hade åkt...lite flyt på slutet kände man då.
En sak att plan kan bli försenade av olika anledningar.....men detta är under ALL KRITIK......

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...