Fortsätt till huvudinnehåll

Jaaaaa var mitt svar till dig!!!

..


Bröllopsklockorna klämtar.....

av Gunn-Eva Myrheim (Anteckningar) den 1 januari 2009 kl. 21:57

Igår hände ngt….. 
Jag vaknade på morgonen o gick upp för att gå på toaletten… när jag återvände till sovrummet så hade Patric tänt ljus o ställt fram två champanjglas en vas med en röd ros…o där stod även en flaska champanj… 
Jag la mig bredvid honom o han tittar på mig… kysser mig ömt tittar mig djupt i ögonen o säger…… 
”Eva jag älskar dig så otroligt mycket o jag vill dela resten livet tillsammans med dig…” därefter ställer han sig på knä i sängen… o säger ”Eva vill du gifta dig med mig…” jag svara ja med gråten i halsen… han tar fram två ringar… han var så underbart söt… han kysser mig igen o sätter ringen på mitt finger… det är ännu en ring till o den sätter jag på hans finger… Allt känns så otroligt overkligt… romantiskt… JA ABSOLUT… han korkar upp champanjen i sängen o häller upp dem i glasen o vi skålar för det kommande året…o för framtiden vi ska bygga tillsammans med varandra. 


Jag hade ingen aning om att han skulle fria eller att vi skulle förlova oss… Wow… 

Han är min… bara min o jag ÄLSKAR honom innerligt mycket… Känner mig själsligt lycklig tillsammans med honom o jag känner starkt att det kommer att vara vi för framtiden. 



Det vi har nu framför oss är planering av bröllopet med mera… när kommer det att ske…. Inom året blir det ABSOLUT före 2009 är slut…… 

Blir det stort?? Blir det i kyrka eller inte?? hemma eller borta?? 

Vilka ska vi bjuda?? Oj Oj Oj det är mycket att planera nu… men det ska bli roligt. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------


Lyckorus

av Gunn-Eva Myrheim (Anteckningar) den 31 januari 2009 kl. 13:40

Det pirrar i magen och jag kan inte fatta att det är sant. Lika overkligt som det kändes när Patric friade till mig, lika overkligt känns det nu när vi verkligen börjar planera vårt stundade bröllop. Så härligt! Såna lyckokänslor! Det går inte en dag utan att jag tänker på det och inte en minut utan att jag tänker på honom. Patric - mannen i mitt liv. Det känns nervöst men jag är redo att lova honom trohet och kärlek i resten av våra liv...





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...
Skicka en kommentar
Läs mer

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....
Skicka en kommentar
Läs mer

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...
Skicka en kommentar
Läs mer