Fortsätt till huvudinnehåll

Jaaaaa var mitt svar till dig!!!

..


Bröllopsklockorna klämtar.....

av Gunn-Eva Myrheim (Anteckningar) den 1 januari 2009 kl. 21:57

Igår hände ngt….. 
Jag vaknade på morgonen o gick upp för att gå på toaletten… när jag återvände till sovrummet så hade Patric tänt ljus o ställt fram två champanjglas en vas med en röd ros…o där stod även en flaska champanj… 
Jag la mig bredvid honom o han tittar på mig… kysser mig ömt tittar mig djupt i ögonen o säger…… 
”Eva jag älskar dig så otroligt mycket o jag vill dela resten livet tillsammans med dig…” därefter ställer han sig på knä i sängen… o säger ”Eva vill du gifta dig med mig…” jag svara ja med gråten i halsen… han tar fram två ringar… han var så underbart söt… han kysser mig igen o sätter ringen på mitt finger… det är ännu en ring till o den sätter jag på hans finger… Allt känns så otroligt overkligt… romantiskt… JA ABSOLUT… han korkar upp champanjen i sängen o häller upp dem i glasen o vi skålar för det kommande året…o för framtiden vi ska bygga tillsammans med varandra. 


Jag hade ingen aning om att han skulle fria eller att vi skulle förlova oss… Wow… 

Han är min… bara min o jag ÄLSKAR honom innerligt mycket… Känner mig själsligt lycklig tillsammans med honom o jag känner starkt att det kommer att vara vi för framtiden. 



Det vi har nu framför oss är planering av bröllopet med mera… när kommer det att ske…. Inom året blir det ABSOLUT före 2009 är slut…… 

Blir det stort?? Blir det i kyrka eller inte?? hemma eller borta?? 

Vilka ska vi bjuda?? Oj Oj Oj det är mycket att planera nu… men det ska bli roligt. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------


Lyckorus

av Gunn-Eva Myrheim (Anteckningar) den 31 januari 2009 kl. 13:40

Det pirrar i magen och jag kan inte fatta att det är sant. Lika overkligt som det kändes när Patric friade till mig, lika overkligt känns det nu när vi verkligen börjar planera vårt stundade bröllop. Så härligt! Såna lyckokänslor! Det går inte en dag utan att jag tänker på det och inte en minut utan att jag tänker på honom. Patric - mannen i mitt liv. Det känns nervöst men jag är redo att lova honom trohet och kärlek i resten av våra liv...





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 
Skicka en kommentar
Läs mer