Fortsätt till huvudinnehåll

Back in Sweden.....

Ja då var man hemma igen.... har tid att sova ikapp..... känner mig helt slut just nu.... resan tog 21 timmar.... vi tog taxi till flygplatsen.... vi fick vänta där i 2 timmar för att sedan gå på flyget som bar mot Bangkok.... rymligt plan och fikat som vi fick var toppen god.... resan tog bara 1 timme.... i Bangkok fick vi vänta i dryga 4 timmar..... vi trodde det skulle vara svårt att slåhjäl tiden men så blev det inte... vi hittade en vagn som man har väskorna på som vi lät Alicia sitta i då vi spattserade runt på flygplatsen.... Vilken flygplats sedan.... den var hur stor som helst..... vi handlade lite.... och åt mat..... hade massor att titta på.... Alicia tog en liten lur ivagnen.... sedan var det incheck för nästa flygtur..... nu bar resan hem till Sverige..... resan tog 12 timmar och det var ett toppen plan som vi åkte med.... rymligt även detta plan.... maten var toppen och även denna pesonal var trevliga.... sov några timmar på planet men något oroligt.... svårt att sova då det hela tiden låter från alla håll och kanter.... Alicia hade då inga problem med att sova alls.... även Fredrik fick sig några timmars sömn.... ´På Arlanda stod Micke och Kerstin och väntade in oss...... vinterkläder hade de med sig och det var behövligt.... vi kom bara i sommarkläder till Arlanda.....

Hemma packade vi upp och plockade om lite i alla sakerna... Alicia som skulle vidare till med sin pappa fick med sig de julklapparna som hon hade handlat in till alla....

Nu är jag trötter o klockan är bara halv ett men för mig är den halvsex..... det kommer nog att ta någon dag innan jag kommer ifatt med tiden....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...