Fortsätt till huvudinnehåll

CV

Har sedan länge ett Cv som jag har skrivit och som jag har använt mig av då jag sökt jobb... vet inte om det funkar men jag har det som min grund.... nu har jag egentligen inte sökt så många jobba alls... men nu är det ett jobb som jag söker och som jag hoppas på att jag kommer att få....

Att jobba med barn är hur roligt som helst och något som jag känner att jag vill fortsätta med....

Har haft jobb som Barnskötare på dagis och förskola, jag har jobbat på boende för fuktionshindrade barn och ungdomar (16 år), och så har jag jobbat som läkarsekreterare, och nu som senast har jag varit på skola.... känner att det sistnämnda är det som jag verkligen trivs med.

Jag utbildar mig till lärare och kommer att vara klar till sommaren 2012.

Nu har jag skrivit på mitt CV som jag kommer att ta med mig till jobbet i morgon. Jag ska även ta med mig mina betyg från de skolor som jag gått.

För det jobb som jag söker krävs det att du kan din läroplan och att man är villig att sammarbeta... det viktigaste är att vara där för eleven/barnet, var lyhörd och vara som hjälp till självhjälp. Ha eleven/barnet i fokus.

Skolan har en viktiguppgift som gäller att förmedla och hos våra elever/barn i skolan förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på... min uppgift är att medverka till att eleverna utvecklar känsla för samhörighet och att de tar ansvar för sig själva och för varandra.... min uppgift att att motverka trakasserier och förtryck i grupp eller enskilt och visa dem vad respekt för varandra menas med... och tillsammans med eleverna/barnen utveckla regler för hur arbetet och samvaron ska fungera. Min uppgift är att alal elever utvecklar nyfikenhet och lust att vilja lära sig något nytt och utvecklas i sitt lärande efter sin egenförmåga och att eleverna känner sig trygg....

Jag hoppas på att jag kommer fortsätta jobba där jag vikarierar just nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......