Fortsätt till huvudinnehåll

CV

Har sedan länge ett Cv som jag har skrivit och som jag har använt mig av då jag sökt jobb... vet inte om det funkar men jag har det som min grund.... nu har jag egentligen inte sökt så många jobba alls... men nu är det ett jobb som jag söker och som jag hoppas på att jag kommer att få....

Att jobba med barn är hur roligt som helst och något som jag känner att jag vill fortsätta med....

Har haft jobb som Barnskötare på dagis och förskola, jag har jobbat på boende för fuktionshindrade barn och ungdomar (16 år), och så har jag jobbat som läkarsekreterare, och nu som senast har jag varit på skola.... känner att det sistnämnda är det som jag verkligen trivs med.

Jag utbildar mig till lärare och kommer att vara klar till sommaren 2012.

Nu har jag skrivit på mitt CV som jag kommer att ta med mig till jobbet i morgon. Jag ska även ta med mig mina betyg från de skolor som jag gått.

För det jobb som jag söker krävs det att du kan din läroplan och att man är villig att sammarbeta... det viktigaste är att vara där för eleven/barnet, var lyhörd och vara som hjälp till självhjälp. Ha eleven/barnet i fokus.

Skolan har en viktiguppgift som gäller att förmedla och hos våra elever/barn i skolan förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på... min uppgift är att medverka till att eleverna utvecklar känsla för samhörighet och att de tar ansvar för sig själva och för varandra.... min uppgift att att motverka trakasserier och förtryck i grupp eller enskilt och visa dem vad respekt för varandra menas med... och tillsammans med eleverna/barnen utveckla regler för hur arbetet och samvaron ska fungera. Min uppgift är att alal elever utvecklar nyfikenhet och lust att vilja lära sig något nytt och utvecklas i sitt lärande efter sin egenförmåga och att eleverna känner sig trygg....

Jag hoppas på att jag kommer fortsätta jobba där jag vikarierar just nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Känner mig OFF....

Sårbar....  Naturligt nedstämd... Svacka, känna sig låg, är en naturlig del i livet att känna från och till i bland. Dessa dagar man känner sig deppig eller låg och inte känna sig på strålande humör är jobbigt och det går dessa gånger inte hoppa över utan det måste bara att ta sig igenom det som sker.... man vill bara dra ngt gammalt över sig och sova... stänga dörren.... vara asocial med andra.... orsaken till varför man känner så kan variera från person till person.... bråk i familjen, bråk med en vän, trött eller har det besvärligt på jobbet.... nedstämdheten kan vara för att man befinner sig i en fas i livet man lättare blir deppig.... vissa känner av vinterhalvåret och andra känner av våren.....  Jag känner mig inte tillräcklig just nu.... känner att jag vill hinna med mera... känner att livet springer på lite för fort för att jag ska hinna med.....  Det jag känner att jag måste hinna med är: Min familj, min underbara barn och mina barn och bonusbarn..... känn...

I rymden finns inga känslor.....

Såg häromdagen en film som heter "I rymden finns inga känslor"..... Killen i filmen har Aspergers ... han vill ha allt i en viss ordning...  har svårt med att bryta sina rutiner... han är fixerad vid tid och former... vill inte ha  fysiskkontakt . Utdrag från Wikipedia.... "personer med Asbergers har normal eller hög intellig ens och normal språklig förmåga, men signifikant nedsatt social interaktionsförmåga och specifika intressen. För att ställa diagnosen är det även nödvändigt att symptomen framträder under tidig barndom och att det leder till en signifikant funktionsnedsättning i det dagliga livet. Aspergers syndrom kan vara svårt att avgränsa från snarlika begrepp som högfungerande autism och autistiskt syndrom. I de förslagna kriterierna för DSM V, kommer Aspergers syndrom helt försvinna som diagnos. Istället blir diagnosen autism mer tydligt specificerad i olika underkategorier. Aspergers syndrom medför nedsättningar i förmågan till socialt samspel / social kom...

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...