Fortsätt till huvudinnehåll

Mötet mellan hem och skola.....

Läser en jätte bra bok om mötet mellan hem och skola....

I början av boken finns det en dikt som är tänkvärd....

Människors möte
Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.
Giva om vägen besked,
därpå skiljas i fred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så. (Hjalmar Gullberg, 1937)

Boken beskriver hur skolan ska vara en skola för alla.... för pedagogen... eleverna... och för föräldrarna...den tar upp samarbetet mellan skola och hem... om föräldrars tankar erfarenheter och önskemål om hur de vill bli bemötta av skolan... läroplanen beskriver ju hur vi som pedagoger ska samarbetet med barnens föräldrar....

Lärarna ska använda föräldrars erfarenhet och kompetens och lyssna på dem. Lärarna måste lära känna föräldrarna som egna personer för att skapa individuella möten för empati och förståelse för barnens behöv och situation....
En mycket tankvärd bok att läsa och det ställer mycket till sin spets om hur vi som pedagoger är och hur vi jobbar i skolansforum.

ATT LYSSNA INNEBÄR ATT MAN UTAN ATT DÖMA OCH TOLKA OCH UTAN FÖRUTFATTADE MENINGAR FÖRSÖKER FÖRSTÅ  DEN ANDRES BILD.
ATT LYSSNA ÄR ATT TA IN, INTE ATT TA ÖVER.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Wordfeud

Spelar WORDFEUD.... Hur kul som helst... Ett spels som man ska bilda ord på de bokstäver man har fått över en spelplan och skapa så långa och bra kombinationer av det man har... och varje bokstav har poäng... och vidare kan man få mera poäng beroende var på planen man kan lägga sina bokstäver... Spelet är det samma som Alfapet.... och är lika kul.... skillnaden är att man spelar Wordfeud i mobilen... spelet kan pågå i flera dagar om man så skulle vilja... och man spelar med dem man känner och kan även spela med okända personer.... och det är lite spännande det kan jag tycka. Just nu har jag 13 spel i gång samtidigt... jag är då inte alltid den som är jätte aktiv av mig men när jag finner stunden att svara på någons spel så gör jag det....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Julavslutning...

Idag var det Julavslutning på min dotters skola... Barnen samlades på skolan för att sedan tåga tillsammans till kyrkan.... Vi föräldrar/vårdnadshavare var samlade i den bakre delen av kyrkan... avslutningen börjades med Stilla natt och föjdes vidare med att klasserna uppträdde med olika julspel och sånger.... Det var hur vackert som helst.... Prästen talade om julen och om varför vi firar jul utan att gå in i någon religös ton alls.... Tycker att det med att just gå till kyrkan på avslutningar är lite av en stämning som är från förr och som ska bevaras vare sig man är kristen eller inte...