Fortsätt till huvudinnehåll

Om ett dygn reser vi....

Ja i dag har det varit fullfart hela dagen....
Dagen började med att fixa med tårtan... Bonusbarnet fyller 11 år idag... hon väcktes med frukost på sängen och med att alla skrålade "Ja må hon leva...." tidigt på morgonen...

Frukost och sedan drog Nea och jag in till stan då Nea hade utställning och försäljning på sin skola med sitt företag....
Jätte kul att se alla ungdomar på Tessin skolan som är med i ungaföretagare.... UF.....
Det såldes... ljusdekorationsfat´.... fika... choklad... biltvättsservice..... vatten.... sockpåsar... tipsbok... bakbok... smycken... lampor... målade glas... tröjor med tryck.... med mera...
De höll på mellan 11 o 14.... Nea´s grupp vad för bästa monter och försäljningsbemötande.... JÄTTEKUL.

Var till kyrkogården för att sätta blommor till syster yster och så till min bonuspappa.... gu´va vacker det var på kyrkogården om man nu får säga att det var vackert.... men det lyste lite överallt.... och snön låg över allt...... Saknar dem så..... idag är det 5 månader sedan som syrran lämnade oss... och det är 9 år sedan snart som bonuspappa Tommy lämnade oss... de mest älskade och underbara personer som fanns i mitt liv.´

Mys mys på kvällen med familjen.... packa det gör vi i morgon.... har allt under kontroll tror vi.....

Natt i natt...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......