Fortsätt till huvudinnehåll

Snöyra.....o intensiv dag på jobbet...

Just nu snöar det som aldrig förr ute..... Skottade uppfarten idag då jag kom hem... det var hur mycket snö som helst där.... och nu när man tittar ut kan man inte tro att jag har gjort det alls... vidare har Parabolen gett upp... den orkar inte alls med att visa program på tv:en.... tror att jag ska sätta på en film på datorn och dra igång en brasa i kaminen för att sedan lägga mig under varmt täcke.... tänker då inte plugga mer för idag.....

Är hemma nu efter en intensiv dag på jobbet.....
Vi började med att ha Klubbmöte med eleverna och många bra tankar kom fram om vad som kan tänkas att göras på sportlovet.... vissa mer eller mindre möjliga att kunna utföras.... vissa kräver en hel del ekonomi... ngt som kan vara lite svårt att kunna eska om......

Var till kopiatorn för att hämta ut lite papper som vi skrivit ut för projektet som vi har satt igång tillsammans med eleverna på Klubben..... i alla fall.... denna kopiator eller skrivare ska man väl säga att det är... den är då inte klok alls.... den skriver ut lite som den vill och mellan varje utskrift skriver den ut ett rengöringspapper typ på 2-3 st... helt onödigt kan man tycka.... hoppas att det kommer att vara bättre imorgon.... den kanske hade drabbats av någon form av snöyra....

Vidare har vi satt igång projektet med att göra film.... vi pratade om ansvar för en gemensamma kameran som vi har på klubben och att alla ska få använda den.... den ska inte ligga i någon låda utan att den ska användas flitigt.... vi pratade om gruppfördelningen och hur den ska se ut.... hoppas på att imorgon kunna fortsätta med foto/film.... det verkar som om att eleverna gillar det och jag hade gjort några prov ex som de fått se så att de vet vad det handlar om....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......