Fortsätt till huvudinnehåll

Tenta... eller även kallad Dugga....


Igår hade jag tentaskrivning även kallad Dugga om Specialpedagogik, ett spännande ämne som berör och som det finns mycket att göra åt och i..

Idag har vi många elever som är i behov av stöd av olika slag... tyvärr saknas ibland pengarna, lokalerna, och så utbildad personal..... hur ska man då komma åt problemen kan man fråga. I lärarutbildningarna ingår en del av specialpedagogsutbildning men inte alls i den utsträckning som det skulle behövas för att kunna arbeta med det i skolans forum på ett tillfredsställande vis... 
Jag studerar nu specialpedagogik på 30 hp och det är okej med tanke på att de flesta lärare läst bara 7.5 hp eller 15 hp i sina utbildningar tidigare. För att få arbeta som speciallärare krävs det att man läst 60-90 hp. Specialpedagogik/Stödpedagogik bygger på ett förhållningssätt där man bygger på elevens starka sidor och samtidigt hittar andra vägar till inlärning inom de ämnen/områden som eleven upplever som svårigheter.

Angående Tentan/Duggan så var den på tid och skulle skrivas på 150 minuter och frågorna som skulle besvaras var 8 st... det kan tyckas att det inte skulle vara så svårt i sig... men det var ytterliggare 2-4 frågor i varje fråga.... stressade och skrev så mycket jag bara kunde... Hoppas att jag kommer att få bra resultat i alla fall... jag vet att många fler som igår gjorde samma uppgift kände som jag gjorde... att det var för många frågor på alldeles för kort tid...det var stressigt


Inkludering i all ära, men det är inte så kul för eleven att alltid vara sämst. Visst är det så att inkludering är det som allra mjöligast mån ska eftersträva men inte till vilket pris som helst...


Det är inte bara de barn som har fått en diagnos som är i behov av särskilt stöd...det kan vara alla. En del är i behov av särskilt stöd ibland, andra är det alltid.
Vilka vi än möter i vårt arbete som pedagog hoppas jag att vi som nyutexaminerade ska ha lite mer kunskap om och förståelse för barns olikheter och möta alla elever på deras individuella nivå.... Och naturligtvis inte delegera uppgifter som inkluderar barn i behov av särskilt stöd utan att först funderat över den miljö som barnet vistas i.... Utbildningen inom Specialpedagogik är en viktig utbildning om man ska arbeta i skolansforum.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...