Fortsätt till huvudinnehåll

Barnen....

Viktigt är att barn har sina föräldrar.... inte bara den ena föräldern... ett barn som inte kan identifiera sig med sina båda föräldrar kommer i framtiden känna en saknad som kommer att påverka dem i beslut med mera. 
En skilsmässa är en livskris, en påfrestande livshändelse. Barn saknar det stöd de skulle önska,  från föräldrarna men även från andra anhöriga, vänner... även skolan skulle de behöva stöd ifrån... 
Nästan en 1/3 av alla barn i Sverige har skilda föräldrar. 
Hur upplever de förändringen? 
Vilka är deras önskemål och behov? 
Vart vänder de sig om de behöver stöd?


Det som är beklämmande är att det är så många föräldrar som inte kommer överrens efter det att de gått ifrån varandra..... och detta kommer barnen få lida för.... man skyller så mycket på varandra och tror ofta att den andra föräldern är sämre och inte är bra nog mot barnen.....


Jag skilde mig för många år sedan från mina tre första barns pappa... han och jag har inte pratats på många åååååår.... ngt som i förlängningen som barnen fått lida av.... Tyvärr......
Sedan har jag ett barn med ytterliggare en man..... vi har ett barn som idag är 5 år och vi har ett toppen  bra samarbete. Vi kan prata med varandra och vi kan mötas. Lillan som vi har 50% känner sig trygg mycket på grund att jag och mitt X ser Lillan för hennes behov och att hon känner sig trygg med oss i den relation som vi alla har till varandra. Min nuvarande man och mitt X kan oxå mötas och det ser jag som en stor fördel för ett gott och bra samarbete för Lillans skull. 


Skulle önska att alla de barn vars föräldrar skilt sig skulle få uppleva att ens föräldrar kan mötas utan bråk och sarkasmer med mera där samarbetet får plats för allas trevnad och välbefinnande.





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Känner mig OFF....

Sårbar....  Naturligt nedstämd... Svacka, känna sig låg, är en naturlig del i livet att känna från och till i bland. Dessa dagar man känner sig deppig eller låg och inte känna sig på strålande humör är jobbigt och det går dessa gånger inte hoppa över utan det måste bara att ta sig igenom det som sker.... man vill bara dra ngt gammalt över sig och sova... stänga dörren.... vara asocial med andra.... orsaken till varför man känner så kan variera från person till person.... bråk i familjen, bråk med en vän, trött eller har det besvärligt på jobbet.... nedstämdheten kan vara för att man befinner sig i en fas i livet man lättare blir deppig.... vissa känner av vinterhalvåret och andra känner av våren.....  Jag känner mig inte tillräcklig just nu.... känner att jag vill hinna med mera... känner att livet springer på lite för fort för att jag ska hinna med.....  Det jag känner att jag måste hinna med är: Min familj, min underbara barn och mina barn och bonusbarn..... känn...

I rymden finns inga känslor.....

Såg häromdagen en film som heter "I rymden finns inga känslor"..... Killen i filmen har Aspergers ... han vill ha allt i en viss ordning...  har svårt med att bryta sina rutiner... han är fixerad vid tid och former... vill inte ha  fysiskkontakt . Utdrag från Wikipedia.... "personer med Asbergers har normal eller hög intellig ens och normal språklig förmåga, men signifikant nedsatt social interaktionsförmåga och specifika intressen. För att ställa diagnosen är det även nödvändigt att symptomen framträder under tidig barndom och att det leder till en signifikant funktionsnedsättning i det dagliga livet. Aspergers syndrom kan vara svårt att avgränsa från snarlika begrepp som högfungerande autism och autistiskt syndrom. I de förslagna kriterierna för DSM V, kommer Aspergers syndrom helt försvinna som diagnos. Istället blir diagnosen autism mer tydligt specificerad i olika underkategorier. Aspergers syndrom medför nedsättningar i förmågan till socialt samspel / social kom...

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...