Fortsätt till huvudinnehåll

PAS

Vad är nu detta kan man fråga sig..... 
"PAS".....Parental Alienation Syndromet....
Detta innebär... en påverkan av/på barn/barnen i syfte om/att få barnet att ta avstånd från den andra föräldern.... (detta är då inte okej)
Detta utförs oftast av bo-föräldern....  förekommande vid konfliktfyllda separationer.... en bo-förälder som har haft framgång i och med "PAS" så har många domstolar och familjerätter ofta "belönat" alieneringen med att ge bo-föräldern vårdnaden helt enskilt....  och/eller "straffat" barnet med att minska eller slopa deras rätt till att umgås med sin andra förälder.... 
Men psykologer som är kunniga i ämnet "PAS" anser att "PAS" är psykisk misshandel av barn/barnen som inte kan eller får träffa sin andra förälder.... 

MISSHANDEL ..... Medicinskt  är PAS en emotionell barnmisshandel..... Föräldrar som inte kommer överrens och som har fientlig inställning till varandra lider oftast av en depression, ilska och aggressivitet.... 

Utdrag ur Dr Richard Gardner  bok "The Parental Alienation Syndrome", (sid 74):


"Många av dessa barn deklarerar stolt att beslutet att ta avstånd från sin fader är deras eget".

Förnekelse av  allt inflytande från mamman och som bekräftas oftast kraftfullt av barnets mamma. Mammor framhävar att de vill att barnet ska träffa pappan och att de förstår att det är viktigt med dessa möten.... även om mamman egentligen visar på motsatsen....   Barn är medvetna om att genom säga att det är deras eget beslut om att inte vilja vara med pappan lindrar moderns skuld och skyddar henne från all kritik.... Mamman bedyrar att detta stämmer... och som lovordar barnet för sitt eget beslut att det ha en egen åsikt och en vilja att inte träffa pappan...  sedan kan man fråga sig vems är egentligen åsikten och bselut.....
...hjärntvätten har nu uppnåtts....... föräldern anklagar oftast den andra föräldern för att inte bry sig och inte vara tillräcklig och inte förstående för barnet/barnen.... PAS är ett effektivt sätt att erhålla vårdnaden...... 

Två förklaringar till detta är främst för att domstolar tar hänsyn till barnets "önskemål"..... 

Vad tycker man om ovanstående.
I föräldrabalk, 6 kap, 2b § sägs "Vid avgörande enligt detta kapitel av frågor som rör vårdnad, boende och umgänge skall hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad". 

Barnet kan ha sagt detta till vårdnadsutredare eller dyligt.... En mamma som avbryter eller hindrar barnets/barnenes kontakt med pappan utövar trots mot domstol vilket i Sverige är tillåtet. För att komma i bättre dager hävdar hon att "barnet inte vill träffa pappan". En vårdnadsutredare eller dylig kan intervjua barnet/barnen och bekräfta att barnet/barnen verkligen sagt att de inte vill. Barnets/barnens "vilja" framförs nu..... och detta minskar eller avbryter  då barnets/barnens kontakt med pappan.... Pappan förlorar då kontakten med sitt/sina barn, möjligen under flera år..... 

detta är vanligt och mera vanligt än man tror.... vad ska man göra åt det då..... 

Lägga upp en plan med att skriva dagbok... fotografera, spara sms, mms med mera.
sök information och prata med nära och kära..... 
Ring upp barnens olika aktiviteter och gör dig delaktig....var med på aktiviteter.....  visa intresse och samtala med barnet/barnen ofta. Tala inte illa om modern inför barnen...... med mera.... 



KÄMPA FÖR BARNEN OCH FÖR GEMENSAM VÅRDNAD
Barnen behöver sina båda föräldrar..... 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...