Fortsätt till huvudinnehåll

PAS

Vad är nu detta kan man fråga sig..... 
"PAS".....Parental Alienation Syndromet....
Detta innebär... en påverkan av/på barn/barnen i syfte om/att få barnet att ta avstånd från den andra föräldern.... (detta är då inte okej)
Detta utförs oftast av bo-föräldern....  förekommande vid konfliktfyllda separationer.... en bo-förälder som har haft framgång i och med "PAS" så har många domstolar och familjerätter ofta "belönat" alieneringen med att ge bo-föräldern vårdnaden helt enskilt....  och/eller "straffat" barnet med att minska eller slopa deras rätt till att umgås med sin andra förälder.... 
Men psykologer som är kunniga i ämnet "PAS" anser att "PAS" är psykisk misshandel av barn/barnen som inte kan eller får träffa sin andra förälder.... 

MISSHANDEL ..... Medicinskt  är PAS en emotionell barnmisshandel..... Föräldrar som inte kommer överrens och som har fientlig inställning till varandra lider oftast av en depression, ilska och aggressivitet.... 

Utdrag ur Dr Richard Gardner  bok "The Parental Alienation Syndrome", (sid 74):


"Många av dessa barn deklarerar stolt att beslutet att ta avstånd från sin fader är deras eget".

Förnekelse av  allt inflytande från mamman och som bekräftas oftast kraftfullt av barnets mamma. Mammor framhävar att de vill att barnet ska träffa pappan och att de förstår att det är viktigt med dessa möten.... även om mamman egentligen visar på motsatsen....   Barn är medvetna om att genom säga att det är deras eget beslut om att inte vilja vara med pappan lindrar moderns skuld och skyddar henne från all kritik.... Mamman bedyrar att detta stämmer... och som lovordar barnet för sitt eget beslut att det ha en egen åsikt och en vilja att inte träffa pappan...  sedan kan man fråga sig vems är egentligen åsikten och bselut.....
...hjärntvätten har nu uppnåtts....... föräldern anklagar oftast den andra föräldern för att inte bry sig och inte vara tillräcklig och inte förstående för barnet/barnen.... PAS är ett effektivt sätt att erhålla vårdnaden...... 

Två förklaringar till detta är främst för att domstolar tar hänsyn till barnets "önskemål"..... 

Vad tycker man om ovanstående.
I föräldrabalk, 6 kap, 2b § sägs "Vid avgörande enligt detta kapitel av frågor som rör vårdnad, boende och umgänge skall hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad". 

Barnet kan ha sagt detta till vårdnadsutredare eller dyligt.... En mamma som avbryter eller hindrar barnets/barnenes kontakt med pappan utövar trots mot domstol vilket i Sverige är tillåtet. För att komma i bättre dager hävdar hon att "barnet inte vill träffa pappan". En vårdnadsutredare eller dylig kan intervjua barnet/barnen och bekräfta att barnet/barnen verkligen sagt att de inte vill. Barnets/barnens "vilja" framförs nu..... och detta minskar eller avbryter  då barnets/barnens kontakt med pappan.... Pappan förlorar då kontakten med sitt/sina barn, möjligen under flera år..... 

detta är vanligt och mera vanligt än man tror.... vad ska man göra åt det då..... 

Lägga upp en plan med att skriva dagbok... fotografera, spara sms, mms med mera.
sök information och prata med nära och kära..... 
Ring upp barnens olika aktiviteter och gör dig delaktig....var med på aktiviteter.....  visa intresse och samtala med barnet/barnen ofta. Tala inte illa om modern inför barnen...... med mera.... 



KÄMPA FÖR BARNEN OCH FÖR GEMENSAM VÅRDNAD
Barnen behöver sina båda föräldrar..... 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......