Fortsätt till huvudinnehåll

Växelvis boende.....


Växelvis boende är inte bra eller dåligt, det blir vad föräldrarna gör det till..... Hur de lägger fram det och vilken inställning man har till situationen....  Ideala lösningar finns inte.... 
Varken föräldrar....experter.... eller anhöriga kan låsa tanken vid ”så här ska inte barn ha det” utan att ta ställning till vad som blir följden på kort och lång sikt av andra alternativ.... vi vet vad vi har och kan bara göra möjligheter av det.... Barn har rätten till att få må BRA 

Barn behöver tre år på sig att rota sig..... de behöver en fast punkt.... Det tar tre år att utveckla språket, att förstå att man är en egen liten individ en unik liten människa.... och att flytta runt en sån liten är INTE för barnets bästa alla gånger.... att inte få träffa den andra föräldern på en vecka..... 
Vänd på frågan; skulle MAMMAN eller PAPPAN vilja flytta varannan vecka?????  Skulle de vilja var borta från någon som man älskar så oerhört mycket sådan lång tid som en vecka ändå är.... varför inte kortare intervaller för barnet... detta kräver planering och visst påverkar det föräldrarna... men det är ändå barnet som SKA MÅ BRA!!!



Det som är viktigt är att man som föräldrar kan ha en bra dialog och visa barnet att man respekterar varandra och kommer bra överrens och lyssnar.... 





Föräldrabalken slår fast att barnet har rätt till en god och nära kontakt med båda sina föräldrar. Efter en separation behöver båda föräldrarna ha möjlighet att på lika villkor vara delaktiga och ansvariga i barnets liv, så att de kan fortsätta ha ett gemensamt föräldraskap. Ett sätt att lösa detta är att barnet växelvis bor hos föräldrarna. Då vistas ett barn ungefär lika mycket, har ett varaktigt boende, hos båda.




Kommentarer

  1. Helt rätt Eva! Du o Micke har kommit fram till den lösning som är bäst för Alicia. Hade hon inte mått bra och varit trygg och harmonisk hade ni försökt att hitta en annan lösning. Ni har en bra dialog där ni båda har Alicias bästa som fokus. Att det sedan finns folk som har synpunkter är inget att bry sig om, även om jag förstår att det känns. Men du vet säkert var ifrån det kommer............... Fortsätt som ni gör eftersom det fungerar. Massa kramar

    SvaraRadera
  2. Tycker inte att Barn ska flänga runt varannan, var tredje dag. varannan vecka eller till och med bo 2 veckor i stöpet hos den ena föräldern är nog ingen fara för barn, det går ju faktiskt att hålla kontakt med ett barn utan att träffa denna det är många som gör.

    //Therese

    SvaraRadera
  3. Jo det är sant för visso... kan gälla vissa men inte alla.... barn är inte stöpta i samma form.... men att vara ego och inte låta sina barn träffa den andra föräldern och tro att man själv är den enda föräldern för barnet är inte okej. Barn måste få vara med båda sina föräldrar och få möjligheten att få träffa sina mor- och farföräldrar....
    Barn som är mindre än två-tre år borde ha tätare kontakt med sina båda föräldrar... ett gott samarbete borde vara på sin plats för barnens bästa.....

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......