Fortsätt till huvudinnehåll

Bögar nekas som Blodgivare...

Vilken sexualitet man har ska inte spela någon roll då blodcentralen ska ha blod....

Att vissa allergier eller intag av mediciner stoppar kan man förstå...men att sexualiteten stoppar är diskriminering i allra högsta grad!


Enligt artikeln i SN idag skriver man om att Bögar inte får ge blod till Blodcentralen. Blodcentralen har i sin broschyr skrivit att en man som haft sexuellt umgänge med en annan man inte får ge blod. 

Seriöst!!! 

Har homosexuella sämre blod än heterosexuella?
Låter  lite som att det är större risk att låta homosexuella ge blod än om att icke homosexuell gör det.... men om det är så att en heterosexuell kvinna eller man har ett risklevende med att byta partner är mera okej verkar seriöst riskbenäget..... vem säger att bara för att man lever som man och kvinna i ett förhållande lever riskfritt....
Kvinnor och män som lever ett aktivt sexualliv har alltså mer rätt.... 

Alltså utgår man med att alla som är homosexuella/bögar har en blodsjukdom? ELLER?
DISKRIMINERING och trångt tankesätt måste jag säga!!!

Att testa sig som man eller kvinna som blodgivare är ju ett krav för att ge blod.... sedan tas det ju prover på det blod som levereras ändå.... VAD ÄR PROBLEMET???

Om nu bögar inte får lämna blod får de då ta emot blod kan man fråga sig??? är det risk att få blod oxå kanske??? Att diskriminera är fel.... ska man sedan säga NEJ till dem som har en viss hårfärg, längd, vikt, religionsåsikt, inkomst, kön, nation med mera.....?????

Om man är lämplig eller olämplig som blodgivare handlar inte om sin sexuella läggning alls…. Utan det handlar om vilka risker som man som person utsätter sig för….
Givaren som ger blod testas alltid för HIV vid varje tillfälle som blod ges…. Men testerna är inte 100%iga….detta beror på att oftast inte testas för hiv utan att man testar för antikroppar mot hiv…. Alltså överföringstillfället dröjer ett antal veckor innan man utvecklat antikroppar mot viruset…. Alltså kan givaren ha viruset utan att det visar sig på testet……  
Men om man ska se det så ska väl i så fall ingen få ge blod alls… ELLER???


Enligt lag ska alla få ge blod oavsett sexualitet!!!

GENERELLT SETT HAR DE INTE RÄTT ATT NEKA NÅGON

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......