Fortsätt till huvudinnehåll

Stress och snart helg....

Idag har det varit en dag som varit delvis i lugnets tecken.... men ändå känner jag stress.....

Stress över allt skoljobb som jag har att göra....
Stress över det som jag vill hinna med hemma....
Stress över det som jag vill hinna med på jobbet....
Stress över att jag inte hinner med familjen som jag skulle vilja....
Stress över att inte hinna med att träffa alla mina vänner....
Stress över min allmänhälsa....

Hur jag ska göra för att komma tillfreds med allt vet jag inte... men det jag vet är att jag måste göra någon sorts förändring....

Skoljobbet med tentorna som ska skrivas är egentligen bara att sätta sig och skriva dem... tyvärr saknar jag inspirationen....
Hemma är det renoveringar som hänger över och som jag vill bli klar med....
Jobbet är det massor som jag vill planera och genomföra och det är material som jag vill fixa fram och beställa....
Familjen vill ha alla hemma och hinna med att umgås... känner att jag har varit frånvarande med att jag inte har mått så bra allmänt på grund av magen med mera....
Vännerna som jag vill hinna med att träffa och umgås med som jag hela tiden får lägga åt sidan för att det är så mycket annat som jag måste göra....

Imorgon är det helg och då kommer alla barnen hem... sällskapsspel och umgås med vänner är det som står på schemat... och så ska två av barnen på bandy... och ett av barnen ska på kalas ngt som hon ser fram mot.
Trädgårdsarbete... vi har några träd på tomten som sågades ner igår som måste tas hand om.... hoppas att det kommer att vara toppen väder i helgen så att vi kan vara ute mycket....

Hoppas innerligen att jag hinner med att göra något åt mina stressmoment så att jag kan känna mindre stressad.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......