Fortsätt till huvudinnehåll

Vad är Normen???

Vad är NORM.... vad är NORMBRYTANDE?????
Vad är kvinnligt och vad är manligt....

Tänkvärt och viktiga ting att tänka över....

Idag var jag på Processledarutbilningen i kommunen och vi pratade just kring vad som är normen och vad som är normbrytande... och vad som är manligt och kvinnligt...

Mycket prat om att man förknippar det som är manligt som MAKT.... Är detta okej.... ???

Könsnormen för män kan vara:
Logisk, Stark, Rak, Försörjande, Offentlig, Ledare, Faderlig, Okontollbar sexualitet, Blir kär i en kvinna.

Könsnormen för kvinna kan vara:
Känslig, Svag, Manipulativ, Omhändertagande, Privat, Del av grupp, Moderlig, Sexualitetberoende av fortplantning, Blir kär i en man.

Hmmmmmmmmmmmmm.... tycker jag om det.... Hur kommer det sig att det ser ut som ovan.... detta är en studie som en forskare av manligt och kvinnligt kommit fram till som heter Yvonne Hirdman.

När man inte faller in i rollen som kvinnligt eller manligt är man normbrytare... beroende på om du är man eller kvinna.... låter krångligt... men det jag menar... är man kvinna och beter sig mera "manligt" ses det som normbrytare... eller om du är man och tar till sig "kvinnliga" företeelser ses det som normbrytande och det är inte okej i dagens samhälle idag... inte för att generalisera men på måååånga håll ser det så ut.

Det som är skrämmande är att detta får vi inplanterat i oss redan som barn och vi tar med oss det i vuxenlivet och sprider vidare.... Frågan är hur vi ska bryta det och se alla som de unika individer vi är och respektera varandra för just dem vi är....

Hela den Processledarutbildningen som jag går i kommunen är lyftande och väckande om hur snävt vi lever och jag hoppas att jag kan göra en skillnad i min yrkesroll.... och jag vill dela med mig av den kunskap som jag får.....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......