Fortsätt till huvudinnehåll

Roller

Hur många roller har man egentligen....
Man är ju inte bara i en roll hela tiden... man intar olika roller för olika tillfällen....
På vissa ställen är man ledaren och på andra ställen intar man icke ledarstilen.... på vissa ställen är man jämlike.....
Vad betyder dessa roller egentligen och hur kommer det sig att vi intar dem.....

Jo man är sig själv med sig själv.... och ingen annan vet hur man egentligen är utom just kanske just än själv...
Man föddes och blev dotter och man blev barnbarn.... man fick syskon och då blev man syster.... man fick vänner och blev en vän.... man fick och hade släktingar och blev en släkting.... årena går och man intar allt fler olika roller i livet... man är och aggerar olika med olika vänner... lika så med och mot sina föräldrar.... man blir större än då och man träffar någon man håller kär... och blir med åren kanske både sambo och gift... och där med är man någon (förhoppningsvis) käresta... tillsammans skaffar man barn... får kanske en eller flera... och man intar rollen som mamma...... Yrkeslivet kommer och man blir arbetskamrat.... alla dessa och mååååååååååååååååååånga mååååååååååååååååååååånga fler olika roller har vi i våra liv......

Det som är intressant är hur de olika rollerna skiljer sig åt....
Man skulle ställa sig frågan Hur kommer det sig att rollerna skiljer sig åt....
Och vilken roll är det som egentligen är den roll som man vill se mer av och vilken roll är det som man vill se mindre av... kan man tillsammans med de olika rollerna hitta en gemensam roll...

Tankeväckande.... en tanke som kan fortsätta i det oändliga....

Nu säger jag natt i natt och fortsätter att tänka och fundera in i det oändliga...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...