Fortsätt till huvudinnehåll

Det är vi vuxna som kan stoppa nätmobbningen

På sidan Bättreskola.nu kan du läsa om nätmobbning..... Läs den....

Att vara en bra och god förebild för barnen är viktigt.... och det är i det som vi gör och vad vi förhåller oss till... barn ser mer än man tror.... Vi som vuxna måste vara näravarande vuxna... vuxna som syns i barnens liv.... var de vuxna som kan lyssna och förstå.... någon som man kan prata med....

Angående mobbningen som kan förekomma i skolor och utanför skolan har tagit nya vändningar......
Idag är det inte bara den fysiska och psykiska mobbningen som existerar.... idag har vi den teknologiska mobbningen.... den som sker via mobiler och via internett.....
Barn kan vara så grymma.... bakom stängda dörrar ser ingen vem som skriver under synonym och falska namn... eller bakom dolda telefonnummer....
Glåporden kan vara långt mycket hårdare.... lögner som sprids.... grupper som bildas på olika sajter som får anhängare.... hatet breder ut sig... och få vet egentligen vad de egentligen hatar....
Bilder sprids... bilder som någon tagit i smyg.... filmer som filmats som kan klippas ihop på ett vedervärdigt vis....
Den utsatta sitter i det tysta och tar smäll på smäll och kan ha svårt att stoppa spridningen... smärtan är hög och stor... och kan vara förödande för den utsatte... enligt bättreskola.nu har var sjätte elev i årskurs fyra varit drabbad av nätmobbning på något vis....

Men internet och den möjlighet som vi har med att kunna vara ute på nätet för att söka kunskap och lära stor och har blivit ett måste för vår kunskapssökning... och vi måste motverka nätmobbningen som pågår dagligen dygnet runt...

Idag har många barn och unga Facebook.... instagram.... bloggar med mera.... och här är det många gånger bäddat för att mobba och bli mobbad....
Är detta okej.... Hur ska vi stoppa det....???

Vi vuxna måste ställa oss upp och se vad som sker.... vad är det våra unga gör då de sitter vid datorn.... vi måste våga prata om vad som är okej att göra och vad som är inte okej att göra... och vad som kan bli konsekvenserna för handlandet... prata om att kränkning inte är okej....

VÅGA VARA VUXEN OCH VISA VÄGEN....


http://www.aftonbladet.se/debatt/article15348212.ab
Mobbning är ett samhälls­problem och det är hög tid att vi börjar behandla problemet så. Samtidigt får vi aldrig glömma det enskilda barnet. Varje barn som utsätts för mobbning och näthat är ett för mycket. (Johanna Nilsson och Lars Arrhenius)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......