Fortsätt till huvudinnehåll

Det är vi vuxna som kan stoppa nätmobbningen

På sidan Bättreskola.nu kan du läsa om nätmobbning..... Läs den....

Att vara en bra och god förebild för barnen är viktigt.... och det är i det som vi gör och vad vi förhåller oss till... barn ser mer än man tror.... Vi som vuxna måste vara näravarande vuxna... vuxna som syns i barnens liv.... var de vuxna som kan lyssna och förstå.... någon som man kan prata med....

Angående mobbningen som kan förekomma i skolor och utanför skolan har tagit nya vändningar......
Idag är det inte bara den fysiska och psykiska mobbningen som existerar.... idag har vi den teknologiska mobbningen.... den som sker via mobiler och via internett.....
Barn kan vara så grymma.... bakom stängda dörrar ser ingen vem som skriver under synonym och falska namn... eller bakom dolda telefonnummer....
Glåporden kan vara långt mycket hårdare.... lögner som sprids.... grupper som bildas på olika sajter som får anhängare.... hatet breder ut sig... och få vet egentligen vad de egentligen hatar....
Bilder sprids... bilder som någon tagit i smyg.... filmer som filmats som kan klippas ihop på ett vedervärdigt vis....
Den utsatta sitter i det tysta och tar smäll på smäll och kan ha svårt att stoppa spridningen... smärtan är hög och stor... och kan vara förödande för den utsatte... enligt bättreskola.nu har var sjätte elev i årskurs fyra varit drabbad av nätmobbning på något vis....

Men internet och den möjlighet som vi har med att kunna vara ute på nätet för att söka kunskap och lära stor och har blivit ett måste för vår kunskapssökning... och vi måste motverka nätmobbningen som pågår dagligen dygnet runt...

Idag har många barn och unga Facebook.... instagram.... bloggar med mera.... och här är det många gånger bäddat för att mobba och bli mobbad....
Är detta okej.... Hur ska vi stoppa det....???

Vi vuxna måste ställa oss upp och se vad som sker.... vad är det våra unga gör då de sitter vid datorn.... vi måste våga prata om vad som är okej att göra och vad som är inte okej att göra... och vad som kan bli konsekvenserna för handlandet... prata om att kränkning inte är okej....

VÅGA VARA VUXEN OCH VISA VÄGEN....


http://www.aftonbladet.se/debatt/article15348212.ab
Mobbning är ett samhälls­problem och det är hög tid att vi börjar behandla problemet så. Samtidigt får vi aldrig glömma det enskilda barnet. Varje barn som utsätts för mobbning och näthat är ett för mycket. (Johanna Nilsson och Lars Arrhenius)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...