Fortsätt till huvudinnehåll

Igår... Idag... Imorgon....

Hur kommer det sig att vi hela tiden blickar frammåt... och glömmer många ggr att leva i nuet... och se framtiden som något som kommer att komma och då tar vi det då.... och sedan är det igår.... varför leva i det som skedde igår eller för en vecka sedan eller en månad sedan eller till och med år sedan....

Som sagt att leva i nuet gör att vi är mera levande... och inte bara strävar framåt... utan stannar upp i vardagen och det som sker nu...
"Fånga dagen" som det nu heter.... fånga det som sker i nuet.... och inte bara leva i det förgångna eller i framtiden....

Visst ska man lära av det som skett och förändra om det behövs för framtiden...
Men att glömma att leva här och nu kan vara farligt för en själv...

Igår var igår....
Imorgon är imorgon....
Men IDAG är IDAG....
Lev här och nu och våga satsa...

visst vet jag att jag har massor själv att arbeta med här.... men det som är skillnaden är då att jag är medveten om det och kan göra en skillnad i mitt liv.... jag kan nu med mitt tänk välja här och nu och lära av de erfarenheter som jag fått påvägen och och med här och nu och de erfarenheter som jag fått så kan jag skapa en framtid med tillförsikt...

Låter kanske rörigt... men det är det inte när man benat ut begreppen...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......