Himlen kan gott vänta....... Fuck Cancer....

Ett motto av Johanna
"– Jag vet inte om jag har två år till att leva eller 50. Jag litar inte på framtiden. Men jag litar på det jag har i dag och på det jag är i dag."

Johanna Åbrink har stilla somnat in.... hennes liv ville inte bli mer än dryga 31 år.....

Idag och ikväll går mina tankar till Johannas familj... Till hennes två flickor... Pojkvän... Föräldrar med flera...

Att vara stark är inte

att aldrig falla

att alltid veta

att alltid kunna.

Att vara stark är inte

att alltid orka skratta

att hoppa högst eller vilja mest.

Att vara stark är inte

att lyfta tyngst

att komma längst eller

att alltid lyckas.

Att vara stark är

att se livet som det är

att acceptera dess kraft

och ta del av det

att falla till botten,

slå sig hårt och komma igen.

Att vara stark är

att våga hoppas

när ens tro är som svagast.

Att vara stark är

att se ett ljus i mörkret

och alltid kämpa för att nå dit.

Livet kan vara så orättvist...

http://www.sn.se/nyheter/nykoping/1.1546348

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Läs mer

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre. I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det. Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin. Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall. Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Läs mer

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......

Läs mer

....Pussel....

Leta i den här bloggen