Fortsätt till huvudinnehåll

Kataloger och IT

För si så där 10-20 år sedan var det inte vanligt att beställa via nätet.... visst fanns det en och annan som gjorde det.... men de flesta köpte sina saker i butik och för den som var lite mer stressad hade det ordnats med att beställa via katalog.... man skrev för hand och skickade in det till företaget... eller så ringde man in...

Idag är det en sällsynt syn att se en katalog hemma hos oss.... och skulle de dyka upp så hamnar de snabbt bland soporna för papper.....

Häromdagen kom det en katalog till oss..... och jag ögnade den snabbt och insåg att hua vad jobbigt att sitta och glo i den.... så den fick en tur till papperssoporna....vilken katalog kan det ha varit.... jo det var IKEA-katalogen som kommit.... och jag vet om jag vill ha ngt från IKEA så kan jag snabbare leta fram det i datorn och jag kan dessutom se om den finns på lager.... mycket enklare....

Till och med mat kan köpas via Internet och det är såååååååååååååååååååååååååå soft att ha det så.... jag kan inte säga att det blivit sämre när det gäller tekniken.... eller har det det????

Man kan ju se hur vi numera umgås.... Facebook.... Instagram.... med mera.... Jo internet har gjort att vi numera kan göra allt hemifrlån utan att behöva lyfta på rumpan....
Vi studerar på distans.... vi handlar det vi behöver hem via datorn... och som sagt vi umgås via datorn....

Hur kommer våra liv se ut om några år.....

Jag brukar skämta om att jag skulle behöva dela med mig av det som jag tänker då det gäller mitt arbete med mina närmaste kollegor... för att jag känner att jag inte hinner med att dela med mig... och så skulle jag behöva ta ut ett USB-minne och tanka över det på dem... och likadan omvänt....

Nu känner jag att jag mest bara svamlar..... men ni förstår säkert vad jag menar....

Datorn i all sin glans men hur mycket ska den få ta över i våra liv.....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...