Fortsätt till huvudinnehåll

Kataloger och IT

För si så där 10-20 år sedan var det inte vanligt att beställa via nätet.... visst fanns det en och annan som gjorde det.... men de flesta köpte sina saker i butik och för den som var lite mer stressad hade det ordnats med att beställa via katalog.... man skrev för hand och skickade in det till företaget... eller så ringde man in...

Idag är det en sällsynt syn att se en katalog hemma hos oss.... och skulle de dyka upp så hamnar de snabbt bland soporna för papper.....

Häromdagen kom det en katalog till oss..... och jag ögnade den snabbt och insåg att hua vad jobbigt att sitta och glo i den.... så den fick en tur till papperssoporna....vilken katalog kan det ha varit.... jo det var IKEA-katalogen som kommit.... och jag vet om jag vill ha ngt från IKEA så kan jag snabbare leta fram det i datorn och jag kan dessutom se om den finns på lager.... mycket enklare....

Till och med mat kan köpas via Internet och det är såååååååååååååååååååååååååå soft att ha det så.... jag kan inte säga att det blivit sämre när det gäller tekniken.... eller har det det????

Man kan ju se hur vi numera umgås.... Facebook.... Instagram.... med mera.... Jo internet har gjort att vi numera kan göra allt hemifrlån utan att behöva lyfta på rumpan....
Vi studerar på distans.... vi handlar det vi behöver hem via datorn... och som sagt vi umgås via datorn....

Hur kommer våra liv se ut om några år.....

Jag brukar skämta om att jag skulle behöva dela med mig av det som jag tänker då det gäller mitt arbete med mina närmaste kollegor... för att jag känner att jag inte hinner med att dela med mig... och så skulle jag behöva ta ut ett USB-minne och tanka över det på dem... och likadan omvänt....

Nu känner jag att jag mest bara svamlar..... men ni förstår säkert vad jag menar....

Datorn i all sin glans men hur mycket ska den få ta över i våra liv.....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......