Fortsätt till huvudinnehåll

Fredrik 19 år...

Idag är det min sons födelsedag..... Fredrik fyller nämligen 19 år idag...❤️❤️❤️

Tänk att det gått 19 år sedan denna lilla parvel kom till världen... Ja inte hade han bråttom heller.... Nej han ville vara kvar... Tre veckor över tiden gjorde han entré till denna värld.... Och inte ville han komma självmant inte... Med att jag blev igångsatt med dropp så till slut gjorde han sitt inträde... Men det var tumult.... Efter en mycket långdragen förlossning så kom han och han var ömsom vitaktig, grön/blå... Iväg for han med läkare och sin pappa... De gav honom syre och sög honom på slem och fostervatten... Där i rummet låg jag själv och undrade oroligt vad som hände.... Efter ett tag kom Fredriks pappa med honom och jag fick äntligen se på honom ordentligt.... 

Hans syskon såg fram mot att deras lillebror skulle komma och väntade otåligt varje dag.... Vi visste om att det var just en pojke vi väntade och det var många namn som vi prövade.... Men tillslut blev det Fredrik.... Linnea var väl lite besviken för hon tycket då att hon ville ha en Ronja, hon hade vid tidpunkten precis sett på filmen "Ronja Rövardotter". Men sedan förlikade sig hon med art Fredrik skulle heta Fredrik...

Denna lilla lilla kille har  nu verkligen blivit en ståtlig kille/man... 19 år idag... 
Wow vad tiden gått fort.... Hur gick det till... 
Idag går han sitt sista år på gymnasiet och till sommaren tar han studenten... Något som jag vet att han verkligen längtar efter.... 

Älskade son, min stora Fredrik.... Tänk 19 år.... 
Grattis grattis på din dag idag och jag hoppas att du får en toppen dag
Önskar jag kunde varit med dig och firat dig... Men jag får ta igen det då jag kommer hem.

ÄLSKAR DIG AV HELA MITT HJÄRTA ❤️❤️❤️


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...
Skicka en kommentar
Läs mer

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....
Skicka en kommentar
Läs mer

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...
Skicka en kommentar
Läs mer