Fortsätt till huvudinnehåll

Upplevelser....

Upplevt en del kan man säga....
Kom hit i augusti 2013.... 
Lite har hänt här....
Värmen slog mot mig då jag  kom.... Jag och min son golvades nästan på flygplatsen av den värme som mottog ossdå vi klev utanför dörrarna....
De första veckorna var ett lätt kaos... Skolan skulle färdigställas.... Och då menar jag verkligen fixas.... Allt var i ett virrvarr av kartonger och prylar.... Pärmar... Material... Klassrum... Personal... Utbyggnad.... Och även om jag skulle försöka komma på allt som hände de första dygnen/veckorna vi var  här så skulle jag verkligen inte kunna komma ihåg allt....
Skolans uppbyggnad och kaos.... Begravning ett och två....tragiskt.... Båda dödsfallen var inte rättfärdiga..... 

Fått uppleva många möten... 
Nya möten med ny sorts mat.... 
Möten med mig själv.... Och med mötet med mig själv var nog det som jag upplevde svårast... Svårast då jag fått inse många saker om mig själv och om min familj...om vänner och bekanta....men mötet med mig själv... Hua.... Vad jag vill vad jag står för vad jag har för ambitioner....
Vidare fått uppleva Skolan: .... Eleverna.... familjer.... Föräldrar...syskon... Elever som var förberedda med material och planering.... Elever som inte hade med sig varken material eller planering.... Motstånd och medvind.... 

Väder och vind.... Visst det är ett varmt land..... Men fått uppleva regnperioden rejält kan ,an säga med ett par veckors ihållande regn..... Som senare blev en isande kyla..... Frös i dryga månaden, Thailand blev iskallt med grader ned till 14-18 grader.....frös så det gjorde ont i kroppen... Och nu är vi inne i den VARMASTE perioden.... Har i nu läget en temp på kring 35-38 grader.... 

Haft en del inneboendes och besök... Allt från familjen till vänner... Hur trevligt som helt och mysigt...
Har då hunnit med att göra lite äventyr då... Akvarium, tempel, Koh Samet, snorkling, konserter, marknader, skjutbana, sköldpaddsön, badpalats, med mera......
Har inte kunnat göra allt för stora utsvävningar då jag har jobbet som gör att jag inte kan åka för långt bort....

Imorgon är det songkran.... Ser framemot det.... Vad kan songkran bjuda på detta år..  


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......