Fortsätt till huvudinnehåll

Koh Samet...

MStranden på Koh Samet.... 
Resan hit blev med en sidovagnsmoped... Jag Erica och Kajsa...
Resan drog av strax efter åtta.... In mot Ban Phe och vimlet av bilar, mopeder, bussar och löst springande folk.... Blev att parkera det rullande fordon vi kom med på den gemensamma parkeringen... Köpa biljetter för att sedan bli sittande ute på bryggan en stund för att invänta båten som skulle ta oss mot målet.... Och tillsammans med andra resenärer...bara thailändare.

Resan över till Koh Samet tar omkring 30 minuter att göra...
150 bath, biljett till ön
10 bath, kliva av bryggan
30 bath, taxi
30 bath  för solstolen
(Slapp betala inträde på ön idag, 200 bath)

Då vi kom till ön börjades mina orostankar komma.... Hur kommer vädret bli.... Det började dra in riktigt stora moln och det börja blåsa friskt.... Turligt nog varade det inte mer än ca 30 minuter.... Solen gjorde entré för oss bad sugna resenärer...

Favorit platsen på ön är nog Tok resort.... Stranden är lugn och stilla och inte så många turister som det är på första stranden... 
Tog oss solstolar och boade in oss med våra medtagna saker...handdukar, saronger, solkrämer, vattenflaskor, chips, böcker med mera....
Blev att doppa sig och åter doppa sig och åter igen... Och så några ytterligare några dopp till... En varm dag är det nödvändigt....

Hungrig...sugen bli man också på stranden... Som tam Papaya blev det för mig.... Och vatten.... Ja vatten.... Något som är oerhört viktigt en varm dag som denna blev.... Har sett alldeles för många som fallit ihop för att de inte druckit som de ska....

Tillbringade tiden på stranden till fyra för att sedan bege oss hem och tillbaka mot Mae Phim igen...

Jag gillar ön... Men turismen kan jag tycka gör att ön förlorat sin charm.... 
Nedskräpat... Stressigt... Vilket gör att det inte är det lugna fridfulla man önskar att kunna få.... Jo viss om man tar dig bort från all kommers... strandförsäljare och stress.....




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jaaaaa var mitt svar till dig!!!

. . Bröllopsklockorna klämtar..... av  Gunn-Eva Myrheim  ( Anteckningar ) den 1 januari 2009 kl. 21:57 Offentlig Vänner Vänner utom bekanta Bara jag Anpassade Nära vänner Långis.... Visa alla listor... KAU Karlstad Uni. Området Björnlunda Campus Nyköping Dansutskolan Familj Karlstads universitet Gnesta kommun Vårdgymnasiet Björnlunda /Gnesta nära vänner Søskenbarn/Kusiner MYRHEIM Nbr/ o andra dansanter... Erica´s  kusiner Grundskolan Förskolan Vårdlinjen Barn och Ungdom Bekanta Tillbaka Igår hände ngt…..   Jag vaknade på morgonen o gick upp för att gå på toaletten… när jag återvände till sovrummet så hade Patric tänt ljus o ställt fram två champanjglas en vas med en röd ros…o där stod även en flaska champanj…   Jag la mig bredvid honom o han tittar på mig… kysser mig ömt tittar mig djupt i ögonen o säger……   ”Eva jag älskar dig så otroligt mycket o jag vill dela resten livet tillsammans med dig…” därefter st...

Umgängessabotage

Varje vecka är det tusentals barn i Sverige som inte får träffa sin pappa (ibland mamma) av olika orsaker. Oftast är det onödigt umgängessabotage som ligger bakom…… föräldrar som förstör för sina barn.... hur ego tänker de.... (Jag väljer att skriva pappa och mamma med det skulle lika gärna varit mamma och pappa, alltså omvänt… men fler talet är som jag skriver…) Och detta finns det inga eller knappas några lagar som hjälper barnen. Umgängessabotaget fortsätter vecka efter vecka utan åtgärd från myndigheterna… och man kan bara se på när det sker…. Detta är oerhört psykiskt jobbigt för dem flesta som utsätts för detta vare sig det är barnen eller den förälder som inte får träffa sina barn... Varför finns det inga lagar som ska följas… var man inte ändå två som satte dessa barn till välden från början och föräldrarna bär lika stort ansvar för sina barn… hur kan det komma sig att i ett land som detta att vi kan tillåta att det sker…… Oftast beror umgängessabotage på att mamma idkar det...

Kraftlös

Tiden läker alla sår..... :'( .... Känns så otroligt avlägset just nu..... Idag är det 3 månader sedan min lilla syster lämnade oss... Tiden passerar förbi så snabbt... STANNA UPP..... LYSSNA... ANDAS.... Saknar min älskade lilla syster..... vaför ska livet vara så orättvist.... Har så många frågor om det som skedde kring hennes bortgång.... vi har inte fått några svar varken från Rättsmedicin eller från Polisen... o Sjukhuset bara tiger och säger nada..... vad är det de försöker dölja.... vad var det som gick snett..... Charlott var min syster... hon fick namnet Trine Karin vid födseln i Ålesund Norge 1971... men tog sedanre namnet CHarlotte. Jag minns en magisk tid för lände sedan då min syster och jag delade framtid... vi var barn och och systrar och allt runt omkring oss både enkelt och svårt... Enkelt var det efter som vår värld var det vi kunde se och ta på oavsett om det var gott eller ont... Svårt var det eftersom vi inte kunde påverka särskilt mycket i världen... vi var ...