Fortsätt till huvudinnehåll

Kambodja....

Idag Kambodja.... Klocka sex var det att kliva upp... Trött trött trött... Upp och hoppa...  Men det var bara att hiva sig i duschen... Iväg på moppen och till Poppis... På Poppis handlades det yoghurt, cola zero, nötter... Väntade en stund sittande i solen utanför Buffalo Bill. 
På bussen var det redan 6 andra och så chauffören... Var de andra kom från vet jag inte.... Det var ju inte så att vi pratade med varandra direkt... Men att de kom från något asiatiskt land kunde man se.
Jag fick min plats längst bak vilket jag inte klagade på... det innebar att jag fick hela långa baksätet för mig själv... Kunde ligga ner utan problem...
Skrev lite... Spelade spel... Jag  har ju fastnat i detta spelträsk av Candy crush... Är nu på bana 317...
Jag Passerade många pittoreska byar som jag hoppas på att kunna få titta på närmare.

( något senare in i resan)...
Det tog 2 timmar lite drygt att åka från Mae Phim... På plats tog det cirka 30 min... Stod på gränsen och väntade på att passen skulle skrivas...bland alla de andra som var där av samma ärende... 
Tiggare var där också vid gränsen och då var det barn...gav dem lite av det jag hade i löst... Gissa om de blev glada... Fattigt fattigt fattigt var det som gick att utläsa av hur det såg ut på många ställen i närheten av Kambodja.
De som jag delat taxin med visade sig komma från Vietnam... Ett gemensamt gäng på fem och så en kille från Laos. Super trevliga var de. På dit resan var det inget prat alls... Men hem var det munläder i minibussen.... Förstod inte något... Men de verkade ha trevligt i alla fall... Blev lite skolplanering för mig och nästa veckas arbete för eleverna som är kvar på skolan...

(något senare vid 11:15, ett stopp).... Jag fick sova en stund i bussen... Gött gött... Tror de andra gjorde det också... Vi stannade till vid ett mat ställe och fick matkuponger för att välja egen mat... Jag tog nudelsoppa med kyckling... Mega gott det är då.. Och så en dricka till... Pratade med Trixie i telefon medan jag åt... Hon hade tydligen smsat mig igår... Något jag inte fått... men men så kan det va....vi pratade en stund och det gjorde mig gott...
Medan jag åt öppnade himlen sig fullständigt.... och Hua vad det regnade... Dessutom så började det att åska....  Stoppet varade i dryga 30 min... Gött att få sträcka på benen lite och få göra nödvändiga behov.
Väl i rullning så var alla mätta och nöjda... Chauffören drog igång stereon... Thaimusik skrålade ur högtalarna... Ååååå vad jag gillar det.... Känns så otroligt underbart att vara i detta härliga land och med alla dessa härliga möten jag får.

Var åter i byn Mae Phim halv ett lite drygt.... Stopp vid Poppis för dricka och bara vara...
Sitter här och gör nu nada.... Kommer mig inte för att resa mig och åka hem...
Skrivit lite vykort till vänner där hemma.... Mer blir det att skriva....
Har en sådan sjuk hemlängtan men ändå inte..... Älskar landet älskar folket.... 
Saknar mina barn så mycket att det gör ont i själen.... Men om 8 veckor är jag hemma igen.... 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Känner mig OFF....

Sårbar....  Naturligt nedstämd... Svacka, känna sig låg, är en naturlig del i livet att känna från och till i bland. Dessa dagar man känner sig deppig eller låg och inte känna sig på strålande humör är jobbigt och det går dessa gånger inte hoppa över utan det måste bara att ta sig igenom det som sker.... man vill bara dra ngt gammalt över sig och sova... stänga dörren.... vara asocial med andra.... orsaken till varför man känner så kan variera från person till person.... bråk i familjen, bråk med en vän, trött eller har det besvärligt på jobbet.... nedstämdheten kan vara för att man befinner sig i en fas i livet man lättare blir deppig.... vissa känner av vinterhalvåret och andra känner av våren.....  Jag känner mig inte tillräcklig just nu.... känner att jag vill hinna med mera... känner att livet springer på lite för fort för att jag ska hinna med.....  Det jag känner att jag måste hinna med är: Min familj, min underbara barn och mina barn och bonusbarn..... känn...

I rymden finns inga känslor.....

Såg häromdagen en film som heter "I rymden finns inga känslor"..... Killen i filmen har Aspergers ... han vill ha allt i en viss ordning...  har svårt med att bryta sina rutiner... han är fixerad vid tid och former... vill inte ha  fysiskkontakt . Utdrag från Wikipedia.... "personer med Asbergers har normal eller hög intellig ens och normal språklig förmåga, men signifikant nedsatt social interaktionsförmåga och specifika intressen. För att ställa diagnosen är det även nödvändigt att symptomen framträder under tidig barndom och att det leder till en signifikant funktionsnedsättning i det dagliga livet. Aspergers syndrom kan vara svårt att avgränsa från snarlika begrepp som högfungerande autism och autistiskt syndrom. I de förslagna kriterierna för DSM V, kommer Aspergers syndrom helt försvinna som diagnos. Istället blir diagnosen autism mer tydligt specificerad i olika underkategorier. Aspergers syndrom medför nedsättningar i förmågan till socialt samspel / social kom...

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...