Fortsätt till huvudinnehåll

Kambodja....

Idag Kambodja.... Klocka sex var det att kliva upp... Trött trött trött... Upp och hoppa...  Men det var bara att hiva sig i duschen... Iväg på moppen och till Poppis... På Poppis handlades det yoghurt, cola zero, nötter... Väntade en stund sittande i solen utanför Buffalo Bill. 
På bussen var det redan 6 andra och så chauffören... Var de andra kom från vet jag inte.... Det var ju inte så att vi pratade med varandra direkt... Men att de kom från något asiatiskt land kunde man se.
Jag fick min plats längst bak vilket jag inte klagade på... det innebar att jag fick hela långa baksätet för mig själv... Kunde ligga ner utan problem...
Skrev lite... Spelade spel... Jag  har ju fastnat i detta spelträsk av Candy crush... Är nu på bana 317...
Jag Passerade många pittoreska byar som jag hoppas på att kunna få titta på närmare.

( något senare in i resan)...
Det tog 2 timmar lite drygt att åka från Mae Phim... På plats tog det cirka 30 min... Stod på gränsen och väntade på att passen skulle skrivas...bland alla de andra som var där av samma ärende... 
Tiggare var där också vid gränsen och då var det barn...gav dem lite av det jag hade i löst... Gissa om de blev glada... Fattigt fattigt fattigt var det som gick att utläsa av hur det såg ut på många ställen i närheten av Kambodja.
De som jag delat taxin med visade sig komma från Vietnam... Ett gemensamt gäng på fem och så en kille från Laos. Super trevliga var de. På dit resan var det inget prat alls... Men hem var det munläder i minibussen.... Förstod inte något... Men de verkade ha trevligt i alla fall... Blev lite skolplanering för mig och nästa veckas arbete för eleverna som är kvar på skolan...

(något senare vid 11:15, ett stopp).... Jag fick sova en stund i bussen... Gött gött... Tror de andra gjorde det också... Vi stannade till vid ett mat ställe och fick matkuponger för att välja egen mat... Jag tog nudelsoppa med kyckling... Mega gott det är då.. Och så en dricka till... Pratade med Trixie i telefon medan jag åt... Hon hade tydligen smsat mig igår... Något jag inte fått... men men så kan det va....vi pratade en stund och det gjorde mig gott...
Medan jag åt öppnade himlen sig fullständigt.... och Hua vad det regnade... Dessutom så började det att åska....  Stoppet varade i dryga 30 min... Gött att få sträcka på benen lite och få göra nödvändiga behov.
Väl i rullning så var alla mätta och nöjda... Chauffören drog igång stereon... Thaimusik skrålade ur högtalarna... Ååååå vad jag gillar det.... Känns så otroligt underbart att vara i detta härliga land och med alla dessa härliga möten jag får.

Var åter i byn Mae Phim halv ett lite drygt.... Stopp vid Poppis för dricka och bara vara...
Sitter här och gör nu nada.... Kommer mig inte för att resa mig och åka hem...
Skrivit lite vykort till vänner där hemma.... Mer blir det att skriva....
Har en sådan sjuk hemlängtan men ändå inte..... Älskar landet älskar folket.... 
Saknar mina barn så mycket att det gör ont i själen.... Men om 8 veckor är jag hemma igen.... 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...