Fortsätt till huvudinnehåll

Reda upp Oreda....

Springer upp och ned för trappan....
Ringer samtal.... ringer igen och igen....
Kollar upp allt jag kan,.... men utan resultat.... Vad F A N gör jag.....
Hur ska jag kunna förklara vad som har hänt....

I år har jag blivit utsatt för olika övergrepp....mot mig men inte mot mig fysiskt.....

Bestulen av städerskor i Thailand som tog delar av mina saker i huset som jag bodde i.... sedan ännu en gång till där....
Innan jag åkte hem så blev jag bestulen på pengar och då ganska mycket pengar... pengar som tillhörde skolan som jag inte kunde låta ligga kvar på en obevakad skola...som jag fick stå för själv då min kollega gjorde mig personligt ansvarig och som drabbade mig och min familj mycket hårt..
Kom hem till Sverige och bodde i min stuga... Just denna natten som jag inte var där sker ett inbrott... fönster blev krossat och de tog sig in i stugan och tog  en del av mina tillhörigheter.....
Det går dryga veckan och jag har igen stöld i stugan.... hur kan det ens vara möjligt att det sker igen....

Vad händer nu då.......... ännu en gång sker ett övergrepp......

Det som nu har skett är att jag har lånat en bil olovandes igår och i morse så har bilen blivit stulen... stölden skedde vid sju-tiden enligt en granne..... En man i 30-35 årsåldern melerat ljust hår tar bilen och kör iväg med den enligt grannen.
Händelsen är anmäld men vad gör det... det som är än värre är väl att jag inte har frågat om jag kunde låna den.... Imorgon skulle jag till sjukan med min son och jag behövde en bil för att kunna köra honom dit.... men nu är bilen borta..... F A A A A A N.......
Hur kan jag säga att jag hämtat bilen för att bara låna den för ändamålet.... Hur ska jag kunna säga att bilen inte är den skulle stått.... Gahaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa..............

Vad händer nu mer då....
Jag har ringt till Polisen och gjort en anmälan om vad som skett... de tog emot den och jag kan inte göra mer än att hoppas på att den kommer åter...
Tror jag att den kommer att göra det.... nopp... det är säkert någon som vill ha den som reservdelsbil eller så byter man regskylt på den så att de kan åka denna bil med en annan skylt på.... finns den kvar här i stan.... JA det tror ja absolut att den gör.... F A A A A N....

Jag skulle aldrig ha kört den hit alls... den skulle ha fått stått kvar....



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......