Vinnare eller förlorare....

Vad är det viktigaste i livet...

Jag vet vad som är viktigt... jag vet att man inte ska se andra som viktigaste i livet eller att det är saker eller ting som är viktigast...

Det som verkligen är viktigt är sig själv... JAG är viktig... Jag är den som är av betydelse för mig....

Om jag inte visar mig själv den respekten så kommer jag att gå under....

JAG ÄR VIKTIG.... JAG ÄR VIKTIG I MITT LIV...

Om jag inte är rädd om mig själv... vem ska då vara det...

Jag har gått genom mycket i livet och jag har alltid satt alla andra före mig själv... jag har alltid tyckt att andra är mer viktig än mig själv... VARFÖR???

Varför utsätter man sig själv för repektlösheten mot sig själv....

Jag har låtit andra ta mer plats... då menar jag inte kroppsligt eller språkligt... Det jag menar är att jag låtit andra ta mer plats i mitt mentala.... jag har inte tillåtit mig själv att existera i mitt eget sinne....

Jag har varit sjuk i omgångar i mitt livet... jag har gått på mängder av mediciner med mera i livet och jag gör det än idag med.... ändå låter jag mig själv misshandlas.... mår man bättre av det...

Jag har låtit andra styra livet även om jag delvis varit delaktig... men jag har inte gjort något för mig själv... något som fått mig att må bra... något som är av betydelse för mig....

Jag har kommit till den gränsen då jag behöver ta plats i mitt eget liv.... ta ansvar för mig och mina drömmar.... ta ansvar för min framtid...

Vem är vinnare och vem är förlorare i livet.... vinnare är vi då vi kommit fram till att vi måste sätta oss själva i första rummet för att kunna vara för andra också.

För en tid sedan frontade jag väggen fullständigt i livet och jag genomgick en stor förändring i mitt liv.... Mycket förändrades.... Jag var tvungen att lära mig nya saker som är av betydelse... Jag reste iväg och fann något som jag inte hade förväntat mig... Jag fann framtiden... jag fann en nystart... jag fann mig själv....

Jag har under många år varit så stressad... så jagad... så jagad av mig själv... jagad av mina krav och mitt kontrollbehov... tagit på mig förmycket... låtit andra komma före... låtit mitt liv styras av andra...

Äntligen är jag påväg... Jag är påväg... jag har funnit det som är viktigt....

LIVET ÄR FÖR KORT FÖR ATT INTE LEVAS....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Läs mer

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Läs mer

Mitt namn...

Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Läs mer

....Pussel....

Leta i den här bloggen