Fortsätt till huvudinnehåll

Möten på ESS...

I någon vecka nu har jag varit i Sverige och haft möten, samtal med mera via Skype, Messenger, Mail, Facebook varje dag med skolan i Thailand.
Det pratas om Allt kan man säga... vad som skett och vad som kommer att ske och hur det känns att vara i ett annat land att arbeta eller studera.

Varje dag då klockan är mellan sju och nio ringer jag skolan i Thailand och pratar med dem.
Pratar med högstadiet och kollar av att de går framåt. Visst går det bra de har ju en sådan toppen lärare i klassen så klart att det funkar toppen men jag vill ändå ha lite koll på dem.
Jag är med på samlingen då de avslutar och eleverna samtalar om vad som hänt under dagen och sedan avslutas det ofta med en sång.

Jag samtalar varje dag med tf rektor på plats och kollar av om det är något som måstes göras eller behöver bara ventileras om... ibland är det mer och ibland är det mindre.

Men på det stora hela så verkar det som alla trivs på skolan och att det rullar på framåt i verksamheten.

Annars då det gäller skolan har jag dagligen mailkontakt med de kommande eleverna om deras skolgång och jag skriver till både lärare och andra rektorer i Sverige angående de elever som ska komma till skolan.
Jag skriver i veckobrevet och kollar av Facebook sidan för ESS... jag fixar med att ha elevantalet uppdaterat med vilka elever som kommer in när och om de ska åka buss eller inte... kolla även med om det är annat som behöver fixas.... Ja man kan då inte säga att jag är direkt arbetslös när det gäller ESS. Lägger varje dag ett antal timmar på skolan i Mail, samtal, möten, facebook, skype, planering med mera.

Idag är det APT och vi kommer att ha det via Skype. alltid lika kul att se dem alla igen tillsammans. Annars pratar jag bara med dem en och en.
Idag ska vi prata om maten på skolan som blivit en viktig punkt och vi ska göra en ny meny, vilka elever som kommer att komma nästa vecka och vilka elever som kommer att sluta denna vecka, vi ska prata om IUP, betyg, med mera. Så det finns lite på listan som ska avklaras och pratas om.

Längtar massor massor massor tills jag kan vara där tillsammans med dem igeeeeen

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...