Fortsätt till huvudinnehåll

Möten på ESS...

I någon vecka nu har jag varit i Sverige och haft möten, samtal med mera via Skype, Messenger, Mail, Facebook varje dag med skolan i Thailand.
Det pratas om Allt kan man säga... vad som skett och vad som kommer att ske och hur det känns att vara i ett annat land att arbeta eller studera.

Varje dag då klockan är mellan sju och nio ringer jag skolan i Thailand och pratar med dem.
Pratar med högstadiet och kollar av att de går framåt. Visst går det bra de har ju en sådan toppen lärare i klassen så klart att det funkar toppen men jag vill ändå ha lite koll på dem.
Jag är med på samlingen då de avslutar och eleverna samtalar om vad som hänt under dagen och sedan avslutas det ofta med en sång.

Jag samtalar varje dag med tf rektor på plats och kollar av om det är något som måstes göras eller behöver bara ventileras om... ibland är det mer och ibland är det mindre.

Men på det stora hela så verkar det som alla trivs på skolan och att det rullar på framåt i verksamheten.

Annars då det gäller skolan har jag dagligen mailkontakt med de kommande eleverna om deras skolgång och jag skriver till både lärare och andra rektorer i Sverige angående de elever som ska komma till skolan.
Jag skriver i veckobrevet och kollar av Facebook sidan för ESS... jag fixar med att ha elevantalet uppdaterat med vilka elever som kommer in när och om de ska åka buss eller inte... kolla även med om det är annat som behöver fixas.... Ja man kan då inte säga att jag är direkt arbetslös när det gäller ESS. Lägger varje dag ett antal timmar på skolan i Mail, samtal, möten, facebook, skype, planering med mera.

Idag är det APT och vi kommer att ha det via Skype. alltid lika kul att se dem alla igen tillsammans. Annars pratar jag bara med dem en och en.
Idag ska vi prata om maten på skolan som blivit en viktig punkt och vi ska göra en ny meny, vilka elever som kommer att komma nästa vecka och vilka elever som kommer att sluta denna vecka, vi ska prata om IUP, betyg, med mera. Så det finns lite på listan som ska avklaras och pratas om.

Längtar massor massor massor tills jag kan vara där tillsammans med dem igeeeeen

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......