Fortsätt till huvudinnehåll

Cybervärlden....

Är hemma och inser att vi alla som är här har någon form av uppkoppling.... Alla har en mobil som de kan vara tillgängliga på... alla har någon form av dator (laptop, läsplatta eller stationärdator).
Pratar gör vi med varandra....men då inte allt för ofta....

Idag till exempel så har jag jobbat hela dagen med att vara uppkopplad till arbetet i Thailand och Skypat och pratat på messenger.... vidare varit på internet och arbetat också... de övriga har spelat spel, ringt sina vänner, sms:at sina vänner, sett på film, lyssnat på musik med mera....

De flesta omkring mig har Facebook, har någon form av telefon där de har appar som skype, instagram, snapchat, kik, alla har olika sätt att göra sig synbar eller hörda på....
Vad beror det på att vi hela tiden vill vara uppkopplade hela tiden... har vi blivit så nyfikna på andra eller är det att vi vill ha uppmärksamhet.... visa hur bra eller dåligt vi har det...

Bloggandet har vuxit enormt och de flesta har någongång testat på det med blogg eller läst en eller annan blogg... vi har våra favoriter som vi följer i livet på deras bloggar....

Hur kommer det att se ut om några år... kommer vi vara mera uppkopplade då.... hur kommer teknologin se ut då.... kommer vi vara mera insnöade fullständigt då....
Vilka former av stress och annat har vi då utvecklat.... Hur kommer det ha påverka vårat levende....

Just nu i skrivade stund sitter en och sms:ar med sina vänner, en ser på läsplattan samtidigt som tv:en står och surrar, en sitter och ser på film på sin stationära dator och så jag som sitter här och bloggar....  och klockan är halv nio...
Ska nu avsluta för att se till att vi kan umgås något innan natten gör sitt intrång helt... man behöver ju sova också ibland.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...