Fortsätt till huvudinnehåll

Dokusåpa.....

Dokusåpa = Reality-TV handlar om att filma verkligheten…. oftast i vardagslivet med en grupp människor av alla de slag....i en dokusåpa är det så att man inte försöker styra vad som händer utan man filmar allt som sker…. Pinsamheter med mera….


Dokusåpan kan skilja i innehåll och var det är och vem som är med…. Man utsätter personer medvetet eller omedvetet för prövningar… dolda kameror riggas och milön styrs av tv-producenter….ingen vet var och hur gränsen ska dras… vem styr och vem styr inte… Ett antal personer placeras i en speciell miljö, ofta med element som provocerar fram intriger… konflikter o romantik…. Kameran ser allt som händer, även det mest privata….allt på gott o ont…. Mycket klipps bort av producenten o vinklas så att det ska få ett spännande inslag….

Exempel på dokusåpor som går nu är…. ”Bonde söker fru”…. ”Ensam mamma söker” där huvudpersonen söker ngn att leva med…. Natursåpor är ”Robinson”… andra såpor är ”Top model”, o så det program som jag såg nu ikväll… ”Paradise Hotel”…..

”Paradise hotel” är såpa med ungdomar som bor på ett hotell… både tjejer och killar, tävlar om vem som kan hålla sig kvar längst i paradiset…. för att få stanna gäller det att ha en rumskamrat…. varje vecka hålls en parcermoni där antingen tjejerna eller killarna ska välja en ny partner av motsatt kön. Den eller de deltagare som då inte har lyckats välja en ny partner får åka hem….. sedan får nya singlar flytta in på Paradise Hotel. Förutsättningarna för deltagarna och överraskningarna är många under spelets gång…. Det är upp till var och en att bestämma hur långt man är beredd att gå för att stanna.....
i varje program röstas ngn hem av de andra deltagarna.... har nu sett ett par program av just Paradise hotel..... o jag måste säga att man snabbt blir beroende av att vilja se mera eller resten.... programmet går varje dag...

Att vara med själv i ett sådant program skulle inte hända... pinsamheter... bli utsatt för saker och ting skullle inte passa.... men visst jag är spontan o gillar olikheter o jag gillar spänning.... men att får vara med om det som sker i de flesta fall är lite unikt.... men inget för mig.....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......