Fortsätt till huvudinnehåll

Mötet


Vi är under samma tak, lärare och fritidspedagoger, assistenter med flera… fritidshemmen, förskoleklassen och grundskoleklassen vi är en del av samma arbetslag i skolan… vi delar samma läroplan och riktlinjer för verksamheten. Vårt mål är barnen… Alla barn är unika och föds med olika förutsättningar... Barnomsorg ska vara mer än bara en tillsyn…. Det ska finnas en verksamhet med ett syfte, en plan och framförallt en vilja… Barnen ska ha rätt till både pedagogisk utveckling och lek. Genom en trygg barnomsorg ges alla barn friheten att växa och växa i sitt lärande. Mötet mellan lärare och fritidspedagog har varit ett hett ämne på många skolor i vårt avlånga land….

2 a kap. 3 §skollagen
Skolbarnsomsorgens uppgift är att komplettera skolan samt erbjuda barn en meningsfull fritid och stöd i utvecklingen.

 
LPO94
Ett ömsesidigt möte mellan de pedagogiska synsätten i förskole-klass, skola och fritidshem kan berika elevernas utveckling och lärande

I en artikel jag läste för ganska så länge sedan så stod det om att skolinspektionens granskning visar att fritidshemmen behöver ta sitt pedagogiska uppdrag på mycket större allvar, stödja barnen i vardagen och i den personliga utveckling och framförallt i deras lärande…

Lärare och fritidspedagoger har ofta olika syn på begreppet samarbete…. men vill vi komma vidare så måste vi börja att samarbeta mera. Vad gör eleverna i skolan som kan vidareutvecklas på fritids….en samplanering skulle kanske underlätta samarbetet för att kunna få mer insyn i varandras verksamheter.

Fakta/Fritidshemmen (2010) (http://www.forskning.se/temaninteraktivt/teman/fritidshem/tiofragorsvar/tiofragorochsvara/varforfinnsdetfritidshem.5.2ac1d9f612b59a0254b80001455.html )
347 000 barn går på fritidshem i Sverige
80 procent av alla barn i åldern 6-9 år och 13 procent av alla barn mellan 10-12-åringarna är inskrivna på fritids
Andelen inskrivna ökar varje år
Verksamheten kostar omkring 11 miljarder kronor/år
Fritidshemmen ska tillämpa läroplanen Lpo94, samma som för grundskolan och förskoleklassen, så långt det är möjligt.

Jag utbildar mig till pedagog och det är mitt jobb att finnas där för våra unga. Jag vill jobba med barn och ungdomar. Jag vill utveckla mig i det pedagogiska, att lära ut och anpassa pedagogiken i mitt arbete i skolan. Skolan är föränderlig och får aldrig stagnera i sin utveckling.

 
Frågor som kan ställas.Vad tycker barnen om fritids egentligen?? Vad vill de ha det på fritids?? Vad vill de förändra??

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......