Fortsätt till huvudinnehåll

14 dagar kvar.....

...flygresan till Thailand 2009...
14 dagar kvar tills vi ska åka på resa... ser fram mot det... och jag känner att alla i familjen oxå gör det....
Det planeras vad vi ska göra och se kollas på nätet om stället som vi ska till... ungdomarna letar efter olika ställen som man kan besöka med mera....
Vi ska ha med oss flytvästar till de små då vi kommer att åka en del båt.... flytväst är ett måste på båt... o vi vet att det inte alltid är så att det finns att låna på båtarna.... o det kan kännas skönt och tryggt att ha med sig själv......
Förutom att bada och sola kommer vi de första dagarna leta efter sommar skor till några av oss som inte har några...

I veckan som kommer ska vi ta en spruta och så ska vi hämta passen till dem som inte har gjort det....
vidare ska vi fixa lilla datorn som vi kommer att ha med oss + att vi kommer att se över lite av de mediciner som ska med... o resorber ska handlas in.... o solkrämer i mängder... visst det kan man visserligen köpa där nere... men vi vill ha de märken som vi känner till och som vi känner oss trygga med...
Ang solen kommer vi de första dagarna att smörja oss med solfaktor +50..... o sedan kanske gå ner till 30... men de små kommer nog att ha hög solfaktorkräm hela tiden... vill inte att de ska bränna sig.... vi kommer oxå att ta med oss Aloverakrämer....

Som sagt vi har lite att stå i med vad som ska fixas innan vi ska resa....

Resdagen kommer Bosse och Ingvar att köra upp oss alla till Arlanda....
ÅÅÅÅÅÅÅÅååååååååååååååååååå vad vi längtar att få komma iväg....

Kommentarer

  1. Trevlig resa! Gott att dra till värmen när det viner kallt runt husknuten kan jag tänka mig.

    SvaraRadera
  2. Heej Eva !!
    ÅÅÅ vad jag längtar ska värkligen bli skönt att åka bort från det kalla vädret :)
    Syns på Fredag :)
    Kramiz Moa <333

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...