Fortsätt till huvudinnehåll

14 dagar kvar.....

...flygresan till Thailand 2009...
14 dagar kvar tills vi ska åka på resa... ser fram mot det... och jag känner att alla i familjen oxå gör det....
Det planeras vad vi ska göra och se kollas på nätet om stället som vi ska till... ungdomarna letar efter olika ställen som man kan besöka med mera....
Vi ska ha med oss flytvästar till de små då vi kommer att åka en del båt.... flytväst är ett måste på båt... o vi vet att det inte alltid är så att det finns att låna på båtarna.... o det kan kännas skönt och tryggt att ha med sig själv......
Förutom att bada och sola kommer vi de första dagarna leta efter sommar skor till några av oss som inte har några...

I veckan som kommer ska vi ta en spruta och så ska vi hämta passen till dem som inte har gjort det....
vidare ska vi fixa lilla datorn som vi kommer att ha med oss + att vi kommer att se över lite av de mediciner som ska med... o resorber ska handlas in.... o solkrämer i mängder... visst det kan man visserligen köpa där nere... men vi vill ha de märken som vi känner till och som vi känner oss trygga med...
Ang solen kommer vi de första dagarna att smörja oss med solfaktor +50..... o sedan kanske gå ner till 30... men de små kommer nog att ha hög solfaktorkräm hela tiden... vill inte att de ska bränna sig.... vi kommer oxå att ta med oss Aloverakrämer....

Som sagt vi har lite att stå i med vad som ska fixas innan vi ska resa....

Resdagen kommer Bosse och Ingvar att köra upp oss alla till Arlanda....
ÅÅÅÅÅÅÅÅååååååååååååååååååå vad vi längtar att få komma iväg....

Kommentarer

  1. Trevlig resa! Gott att dra till värmen när det viner kallt runt husknuten kan jag tänka mig.

    SvaraRadera
  2. Heej Eva !!
    ÅÅÅ vad jag längtar ska värkligen bli skönt att åka bort från det kalla vädret :)
    Syns på Fredag :)
    Kramiz Moa <333

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......