Fortsätt till huvudinnehåll

14 dagar kvar.....

...flygresan till Thailand 2009...
14 dagar kvar tills vi ska åka på resa... ser fram mot det... och jag känner att alla i familjen oxå gör det....
Det planeras vad vi ska göra och se kollas på nätet om stället som vi ska till... ungdomarna letar efter olika ställen som man kan besöka med mera....
Vi ska ha med oss flytvästar till de små då vi kommer att åka en del båt.... flytväst är ett måste på båt... o vi vet att det inte alltid är så att det finns att låna på båtarna.... o det kan kännas skönt och tryggt att ha med sig själv......
Förutom att bada och sola kommer vi de första dagarna leta efter sommar skor till några av oss som inte har några...

I veckan som kommer ska vi ta en spruta och så ska vi hämta passen till dem som inte har gjort det....
vidare ska vi fixa lilla datorn som vi kommer att ha med oss + att vi kommer att se över lite av de mediciner som ska med... o resorber ska handlas in.... o solkrämer i mängder... visst det kan man visserligen köpa där nere... men vi vill ha de märken som vi känner till och som vi känner oss trygga med...
Ang solen kommer vi de första dagarna att smörja oss med solfaktor +50..... o sedan kanske gå ner till 30... men de små kommer nog att ha hög solfaktorkräm hela tiden... vill inte att de ska bränna sig.... vi kommer oxå att ta med oss Aloverakrämer....

Som sagt vi har lite att stå i med vad som ska fixas innan vi ska resa....

Resdagen kommer Bosse och Ingvar att köra upp oss alla till Arlanda....
ÅÅÅÅÅÅÅÅååååååååååååååååååå vad vi längtar att få komma iväg....

Kommentarer

  1. Trevlig resa! Gott att dra till värmen när det viner kallt runt husknuten kan jag tänka mig.

    SvaraRadera
  2. Heej Eva !!
    ÅÅÅ vad jag längtar ska värkligen bli skönt att åka bort från det kalla vädret :)
    Syns på Fredag :)
    Kramiz Moa <333

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Nolltolerans....

Att bedöma om ett barn är utfryst är en svår uppgift….ett samhälle får inte acceptera detta… får inte blunda för de allvarliga kränkningar som barn kan utsättas för dagligen i skolan, fysiskt och psykiskt…. Nolltolerans mot alla former av kränkningar är ett måste… . Lyhördhet för det som sker i och utanför skolan… ett intensivt och strukturerat förebyggande arbete är ett måste… Utöver att jobba med normer och värderingar i skolan krävs också en förändring…. i klassindelningen och kanske även ändra på scheman i skolan… att våga bryta upp gamla mönster och skapa förutsättningar för att nya relationer skapas mellan elever…. Personal finnas med på rasterna… och är med eleverna i deras lek och de aktiviteter som skapas på rasterna…. föräldrasamarbete är även viktigt…. Mobbning är vanligare än man tror… ca en tredjedel av alla skolbarn har blivit utsatta för någon form av mobbning under sin skoltid…. Mobbning kan vara allt ifrån att bli kallad nedsättande saker till att bli utsatt för ...

Loven.....

Idag på nyheterna handlade reportaget om elever som mår dåligt i skolan för att man inte har råd med att göra saker och ting på lovet. Många elever tycker att det är jobbigt att prata om vad som de har gjort på lovet.... inte för att de för den delen kanske har haft tråkigt men att inte kanske fått göra som många andra har fått göra på lovet.... det jag menar är att de jämför sig med varandra.... elever åker iväg på resor, går på bio, iväg på olika utflykter eller annat... och långt ifrån alla elever kan få göra det... Eleverna berättar då de kommer till skolan i samlingen då lärarna oftast frågar om vad för kul de gjort under lovet....  visst ska man låta eleverna berätta men hur ska vi kunna hjälpa de elever som mår så dåligt för att de inte har gjort som "alla" andra....  Enligt reportaget är det 7% av alla barn i Sthlm som upplever loven som jobbiga och det är alltså ca 2 elever i varje klass.....   Igen hur ska vi kunna hjälpa barn som mår dåligt ...