Fortsätt till huvudinnehåll

Mycket har hänt....

Rubriken säger mer än den kanske innehåller.... men visst har det hänt mycket.....
Mitt barn nr 3 har fyllt år och då har han fyllt 16 år och det var i måndags... dagen firade han med de närmaste i familjen.... alltså hemma i Björnlunda.  Han önskade sig lite av varje och jag tror att han blev mycket nöjd med sin dag och de presenter som han fick. Tänk 16 år.... 16 år och hela livet framför sig.... visst har liten blivit stor.... ibland måste man nypa sig själv i armen för att ens våga inse att barnen  har blivit så stora som de blivit.... jag kommer ihåg min egen 16 års dag som om det vore igår.... o visst var det så att man tyckte att man var stor och ibland var man nog ganska så liten oxå (berodde lite på vad det handlade om)..... min älskade lilla-stora son som blivit så stor.

Övrigt har jag jobbat i klass i två dagar som vikarierande lärare.... och gissa om det har varit kul.... känns att det är uppskattat att komma och få vara med eleverna i klassen.... eleverna har så mycket att ge och jag känner att jag skulle kunna vara där dag efter dag efter dag.... vi har haft tester, prat om geografi, svenska med läsförståelse med mera. och så har vi pratat om värdegrunden med en övning tillsamman om lika-olika.... o så har vi planera en föreställning som eleverna ska ha tillsammans och för varandra om en vecka drygt.... säger då det demokrati... blir så imponerad av hur kreativa de är... och vilka underbara dialoger och diskussioner vi haft dessa två dagar.

Saknar........ Min lilla Sessa är inte hemma på mer än en vecka och det kan kännas lite tungt.... hon är nämligen med sin pappa med flera utomlands för att fira hennes farmor... som fyller jämt denna dag som denna. Pratat med henne ett par gånger och jag känner då jag pratar med henne att hon har det toppen på sin resa och jag känner genom telefonen i hennes ord hur trygg hon är.... Hon är verkligen en lite individ med så oerhört stort hjärta och hon delar med sig till alla hon möter med sin glädje.... och man kan inte låta bli att älska henne.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......